australien

påskveckan

Publicerad 2014-04-17 08:16:00 i Allmänt

Yarrawonga i april är något jag aldrig tidigare skådat. Grönt gräs med friska vindar och människor som går runt i tröja och långbyxor. Inga 40-graders temperaturer utan behagliga 25. Shorts, flip-flop och vattenskidor längs med floden är nu ett minne blott och folk befinner sig mer inomhus framåt kvällen. Precis som ni där hemma har vi ställt om klockan och det börjar nu mörkna redan vid kl 18.00.

Annars känns tiden nu som en perfekt svensk sommardag. Inte för varmt och inte för kallt. Frågar du lokalbefolkningen skulle de istället svara en kall höstdag. Maj klassas som vintermånad här och man kanske till och med måste ta på sig en vindjacka. I-landsproblem – oh ja.

Allt gräs som nu klipps hejvilt i grannarnas trädgårdar doftar gott och hemma på något sätt. Inga fler brungula gärden där man är rädd för bränder och starka vindar. Nä, gräs och ogräs har börjat leva sitt eget liv och vattendrag samt bäckar fylls upp med regnvatten. Bönderna jublar då de flesta nyss börjat med sådden och en ny säsong börjar ta form.

Samma hage - april överst och december underst.
 
Nu har det nästan gått en månad sedan jag kom tillbaka hit efter Bali. Blandade känslor där får jag säga. Hemtrevlig känsla att vara tillbaka bland välkända och omtyckta ansikten i denna småstad men också en känsla att vara tillbaka på ’ruta ett’.

Till Yarrawonga kom jag ju egentligen endast för att jobba med skörden för att sedan ge sig ut på resande fot. Återbesöket var inte planerat om man säger så. Men när man tänker på det - vad gör det då? Det är inte mycket annat här i Australien som jag känner att jag bör se innan hemgång då östkusten, Outback och nu delar av västkusten är gjord. Visst, de norra delarna är ännu inte utforskade men jag har inte riktigt någon dragning dit. Bali och Gili-öarna är avbockade och nya minnen är skapta med vänner hemifrån.

Så därför känns ett par månader extra här i Yarrawonga ändå helt okej. Och med dessa människor runt omkring mig är det svårt att inte trivas. Förundras gång på gång hur öppna och välkomnade vissa människor kan vara till främlingar.

Bryce med familj är några av de trevligaste jag träffat här och jag vet redan nu att saknaden efter dem kommer vara stor. Får jag chansen när jag är äldre ska jag bannemej också öppna dörren till förbiresande och hjälpa dem på vägen. Man vet ju aldrig vilken historia de bär på eller vad de kan lära en. Resande när det är som bäst?

___________________________________________________________________

Vardagen ser ut som så (pappa detta är mest till dig) att jag jobbar fortfarande hos Jodi där jag hjälper henne med saker på gården. Jodi jobbar även som trädgårdsmästare och har därför fått chansen att följa med henne till olika ställen för ett par timmars trädgårdsjobb. Där hjälper jag bland annat till att klippa gräs vilket jag har kommit på att jag älskar. Lämna därför gärna gräsklippningen till mig i sommar far...

Och vilka gårdar det häromkring finns eller! Var på ett helt magiskt ställe igår med pool, enorm trädgård, stall för galopphästar, ridbanor och ett stort tvåvåningshus. Inte nog med att de hade Murray River som granne så låg även stället vackert inbäddat bland oliv- och vinodlingar. Det var med en viss tveksamhet som jag klampade in med mina leriga boots och trasiga jeans. ’Förstör inget nu Sara’ var det enda jag tänkte. Resultatet blev ett par timmars slit riktigt bra och vi fick egenproducerat vin och choklad som tack av gårdsägaren. Tackar.

Familjens bondgård besöks nästintill dagligen där vi utfodrar djur och kollar te’t. Har haft skyfall ett par dagar med ofrivilliga inlandssjöar som följd. Korna verkar älska det då de springer rakt igenom och verkar inte bekymra sig det minsta att alla fyra ben befinner sig under vattenytan.

Utfodringen har blivit ett litet bekymmer då den annars så torra jorden nu är mjuk och hal. Inget fäster! Det är en stor skillnad på vår bruna jord och denna röda och lastbilens däck slirar rätt gött när man ger sig ut på ängen.

Snabbutfodring.
Cubes.
Det har kommit en del regn under veckan...
 
Personligen tycker jag det är lite idiotiskt, men ganska kul, att chansa och köra rakt igenom de sjöliknande vattenpölarna med risk för att fastna. Bryce tycker det är mer än bara ganska kul. Han har varit i extas de senaste fem dagarna.
 
På med fyrhjulsdriften för att sedan med en hand på ratten och den andra ivrigt filmandes med mobilen slira sig igenom vem vet hur många hundra meter av vatten. ’Fastnar vi är de la bara att hämta traktorn’ är det skrattande svaret jag fått. Då är ju nästa fråga vem av oss som ska traska ut genom vattnet och hämta den?
___________________________________________________________________________

I veckan har jag hunnit med att skåda två av Australiens farligaste djur. En Redback-spider och en Brown-snake. Den lilla sketna men ack så giftiga spindeln bodde gött i tjurarnas foderkrubba och medan jag skräckslagen sprang åt ena hållet (ifrån krubban) sprang Bryce emot den med en pinne i högsta hugg. Idiotiskt det också. Ormen då? Mm den låg och solade sig på grusvägen när jag i helgen skulle utfodra några hästar.

Vid första anblicken såg detta ut som en brun pinne men ju närmare jag kom såg jag hur denna pinne började röra på sig. Jag ’hann’ inte styra undan utan efter en viss duns under bilens ena däck förlorade Australien en av sina ormar. Kvar lämnades min puls och mitt hjärta som i princip slog utanför kroppen.

Sånt där går nog aldrig att vänja sig vid?

Båda bilderna från Google.
 
Lucern.
 
Förra veckan blev jag bjuden på lunch med Bryces barndomsvän Ellinor och hennes mamma Linda i Wangaratta. Detta är förmodligen det tjejigaste jag gjort denna vecka. Att få hoppa ur leriga och stinkande arbetskläder, ta en dusch, klä på sig normala kläder, parfymera sig med lite Dofta gött, åka in till stan, ta en chai-latte och en grillad ciabatta och prata om normala saker.
 
Inga diskussioner om vare sig hö, kor, traktorer, grannar eller matlagning. Istället satt vi där och pratade om hennes och Peters nyfödda dotter Grace, husköp, resor, kärleksproblem och framtidsdrömmar. Mycket bra för själen att komma iväg en sväng och få chans använda den nyinköpa mascaran som varit oöppnad sedan januari.
_________________________________________________________________

Fortsätter med lite historier ur mitt så upptagna liv. Eller nej inte upptagna -bekväma liv passar bättre. Jag nämnde ju tidigare hur jag mosade en orm där på grusvägen på väg ut till hästhagen. Förra helgen var Jodi och henne far John på Farm show och Rodeo i Sydney och jag fick möjlighet att bo på hennes fina gård i tre nätter. Där har hon tre stycken hundar, hästar och kor som alla skulle ha mat och kollas till. Hur mysigt som helst.

Kändes som om man hade sin egen lilla gård när man traskade runt i gummistövlar på fötterna och hundmat under armen. Byta täcke på hästen och sedan lyssna på det välkända ljudet när en häst tuggar på hö.

Få vakna upp, dricka te, kolla ut genom köksfönstret, möta solens strålar och bara andas. Mm, helgen hos Jodi gick fort och man har ännu en gång fått bekräftat för sig att det är på landet man hör hemma. Att få njuta av tystheten, djuren, fåglarna och den enorma friheten ger mig en sådan glädje så jag vet inte vad.

Hemma hos Jodi.
 
Påsken är på ingång där hemma - så även här. Förutom Hot Cross Buns från bageriet finns det nu mänger med chokladiga påskägg och smaskiga recept i matbutikerna. Imorgon fredag anses vi äta fisk istället för kött och det verkar vara rätt hårt på detta i denna familj. Ska bli intressant då det bara är jag och Rhonda (moder) som äter denna delikatess.

Helgen i övrigt ska spenderas i ett samhälle som heter Condobolin och ligger i grannstaten New South Wales. Där ska vi och ett 10-tal mer personer campa och sova i Swags under bar himmel. Bryce och hans familj har ytterligare en bondgård här och det är på deras mark vi ska grilla korv över öppen eld (ej på fredag då!), köra Off-road i skogen, skjuta vildkaniner, sitta nersjunkna i var sin campingstol med en alkoholhaltig dryck i handen och prata skit.

Murray&Kelly (Bryces bror med flickvän) ska följa med och vi planerar att stanna där i tre nätter. Bilresan upp beräknas ta runt fem timmar och med go musik i högtalarna och trevligt sällskap tror jag detta blir riktigt bra.

Ska bli skönt att komma iväg en sväng och se ett område man aldrig sett. Skrev ju i tidigare stycke att jag inte riktigt har något sug att se mer av Australiens yta, men på detta sätt är det bara positivt.

Det blir en annan känsla när du vet att du har ett ’hem’ att komma hem till där du har dina kläder, en varm dusch och ett riktigt kök. Inget hostel där du delar badrum och sover i en gnisslande säng. Ja, att komma iväg ett par dagar/nätter kan nog bara göra gott.

 

Får passa på att önska en Glad Påsk till er alla.

Den glödstekta sillen hemma i Orleka gör sig påmind emellanåt men vi får spara den till 2015, right?

 
 

Kommentarer

Postat av: Catha

Publicerad 2014-04-17 08:53:43

Riktigt kul läsning Sarah.
Såklart d blir glödhet sill nästa vår mä.
Vi saknar dej.
Kramar

Svar: tur det :) hur var själva påskhelgen nere i Skåne ? Kram hälsa far
Sara

Postat av: Annelie

Publicerad 2014-04-17 11:29:51

Hahah mascaran som du köpte på min första dag efter sovstunden i bilen?:) Hälsa Bryce och Rhonda!! Allting ser så gött ut, NU vill jag åka tillbaka!

Svar: haha YES den mascaran. Har varit oöppnad fram tills nu. Bra, dåligt ? :) saknar dig med, behöver få användning för de där lingonsyltsburkarna jag köpte på IKEA. Köttbullar it is. Men behöver ju min kock Annelie :) alla hälsar tillbaka!
Sara

Postat av: Fatman dejvid

Publicerad 2014-04-17 18:33:30

Gilla den vita gamla pickupen så fet :)
Låter som ni kommer ha en fin pösk :)
Go pösk på dig me sara

Svar: glad påsk till dig med David ! :)
Sara

Kommentera inlägget här
Publiceras ej
Min profilbild

Sara

på rundresa i Australien för andra gången.

Senaste inläggen

Arkiv