australien

UBUD - bland apor & konst

Publicerad 2014-02-28 10:03:35 i Allmänt

För er som tänkt åka till Bali och besöka Ubud - bo på Casa Ganesha Hotel! 

Här betalar vi 97 svenska kronor natten/person och trots det billigare priset känns hotellet som ren lyx. Pool, god mat och lugnt och tyst på området. Otroligt hjälpsam personal som skjutsar en till stan och fixar allt möjligt för att göra vistelsen trevlig.

Hotellet överträffar våra förväntningar och när vi imorse fick in frukosten bestående av scrambled eggs, bacon, toast, färsk frukt, te och färskpressad juice fick stället en stjärna till. Bara ett tips om någon har vägarna hit.

 
dagen då?
 
Startade upp när väckarklockan började ringa runt 8-tiden. Tidigaste uppstigningen på veckor. Frukost med det jag beskrev ovan och sedan gratistaxi upp till stadens centrum där vi började vår stadsvandring.
 
Vandringen här innebär till största delen att kryssa fram på huvudgatan Monkey Forest Road bland mopeder, statyer och konst. Detta ställe var helt klart lugnare än Kuta och ägarna till alla affärer syntes knappt till. Man kunde lätt ströga runt och ta tid på sig utan att varken få en miniräknare körd under näsan eller få frågan ”ok, tell me your last price?”
 
 
Ubud erbjöd mycket konst i form av tavlor, skulpturer, smide och träkonst. Vid ett tillfälle var jag riktigt sugen på att köpa en vit tavla med små balinesiska människor på.
 
En väldigt enkel stilren tavla som skulle passa perfekt i ett sovrum. Avlång tavla, ungefär 100 cm x 50 cm men det blev dessvärre inget köp. Impulsköp är väl inget jag föredrar men nu ångrar jag mig faktiskt lite. Kanske får kila tillbaka imorgon och se om hon godtar mitt skambud till pris…
 
Ubud Market.
 
Lite shopping blev det dock i form av två t-shirtar för Wernald och ett par ballongbyxor med svart-vitt spräckligt mönster för mig.

Betalade 36 kronor för dessa och jag har en känsla av att de kommer användas flitigt i denna värme. Mattias insåg efter köpet att storlekarna här kanske inte riktigt överrensstämmer med de hemmave, men töjning av plagg är en teknik han förespråkar och så blir det nog även i detta fall.

En vackert rosafärgad drakfrukt och par andra frukter med för oss okänt namn fick följa med hem till hotellrummet. Så även ett halvt dussin kalla drycker, Smirnoff Ice bland annat.
 
Måste dock bli bättre på att pruta! Ingen av oss har problem att tjöta men när det kommer till handel i dessa små stånd fulla av kläder och annat krims-krams blir det lätt tunghäfta.
 
Kanske att detta beror på att deras valuta, Indonesiska Rupier, räknas i miljoner och alla dessa nollor på sedlarna strular till det något. Inte för Wernald som har siffrorna med sig i sitt huvud men jag är tillbaka på lågstadienivå när det kommer till omvandling av siffror.
 
 
Fikade på ett mysigt organiskt café vid namn Café Eclipse. Hemmabakad brownie med jordgubbssmoothie och iskaffe satte fart på kroppen igen innan vi gav oss ut på nästa vandring.
 
Ett par timmars gående i denna värme (och kvavt!) tar verkligen på energin och trots allt vatten vi hinkar i oss (som förmodligen svettas ut direkt…), behövs en bit socker för att man ska orka vandra vidare. Och eftersom priserna här på Bali är skamligt låga i jämförelse med både Sverige och Australien är det inte svårt att slå sig ner och unna sig något gott.
 
 
Besökte på vägen hem till hotellet parken Monkey Forest där vi för 20.000 rupier (12 kr) spanade på vilda apor. Så vilda vet jag inte riktigt om de var men de fanns i parken i alla fall. Blev halvt attackerad och förföljd av en sur en som febrilt tuggade på ett godispapper…
 
Ikväll har vi tänkt gå på något vi sett fram emot ett tag. På Ubud Palace visas balinesisk dans och detta vill vi inte missa. Av youtube-klippen att döma kan detta bli rätt häftigt.
 
 
TACK ...
... åter igen alla mina trogna läsare för att jag får dela min resa med er. Lika mycket som detta är en dagbok (därav ibland privata komihåg-avsnitt) är det också en reseskildring för min och eran skull.
 
Ni ser vad som händer här borta och vi behöver inte ta allt på en gång när vi träffas igen. Att veta att ni läser, kollar bilder och är intresserade av att klicka in på denna internet-sida gör mig glad.

Jätteglad! 

cajsa:
Hittade Balis version på Tjuven...
... finns nu även i mopedversion.
 

Monsunregn & Nasi Goreng

Publicerad 2014-02-27 11:34:00 i Allmänt

En taxiresa senare befinner vi oss nu på vårt hotell utanför staden Ubud. Känns som att ha kommit till paradiset i jämförelse med Kuta.

Så fort vi kom hit kände vi att det var möjligt att andas ut på något sätt. Vårt hotellrum (som är mer som en bungalow) ligger mitt i en grönskande trädgård och duschen är byggd utomhus under växter och bar himmel. 

 Vårt hotell här i Ubud för tre nätter.

 

Vårt rum med uteplats och ute-dusch.
 
Monsunregn efter monsunregn har under eftermiddagen fallit från himlen och luften som vi nu andas in är friskare än friskast. Inte för att utomhustemperaturen har sjunkit något vidare, men regnet rensar luften och det är bara gött helt enkelt.
 
Sitter ute på vår altan och hör regndropparna falla från palmblad och andra växter. Från trafiken hörs ingenting och vi tror att dessa tre dagar i Ubud kommer gå fort.
 
 
 
Hade goaste lunchen på en restaurang här i närheten. Beställde in den typiskt indonesiska/malaysiska rätten Nasi Goreng. (Rätten längst ner i bild).
 
Till detta Kyckling Satay med vitlök- och jordnötssås och lite annat gött. Allt detta för 50 kr totalt. 
 
Började regna rätt gött när vi traskade hem...
 
Imorgon har vi tänkt att promenera upp till själva samhället och besöka Monkey Forest där det ska finnas vilda apor.
 
Blir nog en sväng in till olika gallerier för att se om man kan hitta någon målning eller liknande och ta med sig hem. Ubud är ju känt just för sin konst och det skulle vara roligt att ha som minne.

Nu ska jag återgå till att andas in och ut för en stund.

Känna lugnet och bara njuta.

 

bali i bildform

Publicerad 2014-02-26 17:51:00 i Allmänt

 
Här mina kära läsare kommer bilder på våra två första dagar i Bali.
Kuta närmare bestämt.
 
Från ovan.
Snapper med balinesisk kryddig sås.
Något av det godaste jag ätit.
 
Kuta beach i solnedgången.
Vårt hotell för tre nätter.
Bageri på andra sidan gatan.
Frukost.
Friterad banan med choklad.
Har varit flitiga besökare på massage...
...och på restauranger.
 
 
fortsättning följer

att resa med numera Big Boss

Publicerad 2014-02-26 13:07:00 i Allmänt

 
 
Bali. Bali. Bali.
 
 
Under tryckande hetta och stekande sol har vi nu bockat av de första två dygnen här på ön. Vilken kontrast mot Australien! Omgivningarna, trafiken och människorna påminner till stor del av Indien där Gabbi och jag semestrade förra året. Men ändå skillnad när det kommer till grönska, mat och renlighet. Här sopas gatorna och även de få trottoarerna som finns och försäljarna varken drar i en eller skakar hand för att få in en till just sin butik. Istället sitter de på sin stol och hälsar och frågar om man är intresserad av att kika på något. Där får dem ett stort plus.
 
Hittills har vi inte hunnit se mer än den enormt turistiga delen av Bali vid namn Kuta. Här trängs mängder av försäljare, surfare, turister och lösspringande hundar. Hotellet vi bor på ligger lite mer i stan än på stranden och tar vi steget utanför hotellområdet - landar vi mitt i smeten. Mopeder susar runt och biltutor från taxichaufförer går i ett. Man får titta sig om 75 gånger innan man ens funderar på att stiga över gatan. Att sedan gå gatan fram och zick-zacka mellan parkerade mopeder, försäljare och matstånd ger en sån känsla. Antingen tror jag man tar till sig det och försöker ge det en chans. Eller så känner man sig stressad och vill bara därifrån. Upplevas bör det i vilket fall.
 
Trots att detta är så olikt från västvärlden och vår renlighet så finns det en del av mig som älskar detta. Att få köpa hemlagad mat från en liten restaurang där du i princip äter mitt på gatan. Och att till efterrätt leta upp den där damen som står med en vagn och friterar bananhalvor med riven choklad på toppen. Lovar att det smakar bättre och mer hemlagat än de där flådiga restaurangerna längs med strandpromenaden. Dofterna i form av kryddor, grill, avgaser och varm asfalt kanske jag inte bör gå in närmare på, men allt detta tillsammans gör mig lycklig. Man är utomlands med stort U.
 
Wernald fick en smärre chock när han på flygplatsen hoppade in i taxins passagerarsäte. Där kastades vi rakt in i den livliga vänstertrafiken och Wernald blev med ens väldigt fåordnig. Man såg liksom hur käkarna bets ihop och kunde man läsa hans tankar under färdens gång skulle det ha varit något i stil med ”nu dör jag”.
 
Taxichauffören pladdrade givetvis på om allt möjligt och gav oss tips om det mesta. Försökte febrilt svara med ”yes” eller ”no” där i baksätet men hade även jag full schå med att kolla in trafiken. På gator där inte ens 1 bil får plats, får det helt plötsligt plats 1 bil med 2 mopeder på vardera sidan. Hyrmoppen får nog vänta ett tag…
 
Skratten och kulturchockarna har varit många och det vi bär med oss härifrån Kuta är Mattias nya smeknamn (som han förmodligen delar med tusentals andra turister). Vart vi än kommer kallas folk ”mr”, ”sir” eller ”mate”. I Mattias fall däremot är det rätt och slätt ”Big Boss”. Folk ropar från andra sidan gatan ”Hey, Big Boss” och pekar med hela handen på en mindre pratglad Wernald. Jag kan inte förklara vad det roliga i detta är men det är väl just att Mattias ansiktsutryck liknas i stil med ”prata för fan inte med mig – vad vill du?”.
 
Att då bli kallad Big Boss som om han ägde stället är lika sköj varje gång. Det sista garvet kom när han satt helt avslappnad i massagestolen under en fotmassage. Helt plötsligt slumrar Mattias till och den unga pojken som knådar hans fötter utbrister oroligt ”heeeey, Big Boss – are you alright?”. Varpå Wernald bara kollar på honom och gör ett halvhjärtat försök att dra på smilbanden. hahaha. Så alltså: Det är numera jag och Big Boss på resa.
 
Hotellet då? Jo det är gött. Palmer med kokosnötter utanför fönstret och svalkande pool. Gratis frukost innehållande nudlar och fried-rice med ljummen juice har fått fart på oss under dagen. Kuta må vara charmigt med allt detta liv på gator och strand men då vi har åkt ända hit till ön för att uppleva något, har vi imorgon tänkt röra på oss.
 
Orten Ubud står näst på tur och detta sägs vara ett kulturcentrum här på Bali. Konst, massage, dans, tempel, risodlingar, djungel och marknader är ord vi fått beskrivna för oss. Har en känsla av att kameran kommer gå varm även under den 1,5 h långa taxiresan norrut. Att komma ifrån turiststråken här (nu tror jag dock även Ubud är turistigt men inte på samma sätt), ska bli skönt. Få se ännu mer grönska och få Wernald en chans att andas ut.
 
Nu sitter jag här på hotellrummets balkong med en apelsindrink (resans första!) i handen. Klockan är snart halv åtta på kvällen och trots att solen redan gått ner ligger värmen och hettan på. Trafiken trummar på som vanligt och ljudet av nattliv börjar höras. Shorts och t-shirt används helst inte mer än en dag i sträck och deodoranten och vattenflaskan är bästa vännerna för tillfället.
 
Har spanat in ett matställe som ligger här på en gata bredvid. Där såg det ut att finnas massa små indonesiska rätter som verkar väldigt sugna på att få ätas. Hittills har fisk i form av grillad Snapper med kryddig balinesisk sås legat högt upp på listan men denna kanske blir slagen redan ikväll?
 
Vi hörs i djungeln nästa gång!
 
(bilderna strular fortfarande)
  

photos

Publicerad 2014-02-26 12:06:00 i Allmänt

 
Här kommer bilderna från vår biltur i Australien!
 
Hyrbilen vi hade i 4 dagar
 
Cape Leeuwin
Augusta - sydligaste samhället
På vinprovning i Margret River.
Sausageroll som föll Wernald i smaken.
Tack Hanna&Josse!
Känns rätt häftigt att ha varit här nere i hörnet...
 

att resa med en som Wernald...

Publicerad 2014-02-25 09:54:01 i Allmänt

Ja, vart ska jag börja? Dagarna med Wernald har precis som jag skrev i förra inlägget varit intensiva. Skratten många och felkörningarna på vägarna likaså. Tårarna kom när jag såg Wernald där i ankomsthallen och det har hittills inte varit tyst en minut sedan vi hämtade ut vår hyrbil. Förutom nu då kanske när vi sitter på flygplanet mellan Perth och Bali och fått platser på vardera sidan om mittgången.

Skönt att träffa en god vän hemifrån och tjöta ikapp sommarminnen. Se att han mår bra, se att skägget växer samt höra senaste nytt från Orleka och Ekängen (som visserligen tog två-tre minuter att dra igenom). Också skönt att få prata med någon som känner en och ger lite tips på saker och ting som man kanske inte har tänkt på. Känner ibland att man blivit rätt insatt i livet man ’skapat’ sig här i Australien/Yarrwonga och det har varit gött att prata med Wernald som inflikar och påminner om livet där hemma.

Inte för att man glömmer av vem man är eller hur Sverige funkar, men jag tror att när man reser själv en längre tid faller det sig rätt naturligt att man försöker anpassa sig till dit man kommer. Yarrawonga kryllar ju inte av skandinaver om man säger så. Inte för att jag vill träffa på en svensk runt varje gatuhörn men tankarna snurrar på rätt bra när man endast omringas av australiensare. Och för att inte få så kallad hemlängtan mellan varven försöker man stänga av en del av vad som försiggår där på andra sidan jorden. Dels för att inte känna sig så vilsen här och dels att inte känna sig för beroende av att man måste prata svenska, kolla på svensk TV osv. Att ha kontakt med familj och vänner har dock alltid prioritering 1 – i lagom dos.

I och med Annelies och Wernalds besök grunnar man rätt mycket på hur livet skiljer sig från här borta och där hemma. Nyttigt för att uppskatta saker man inte kan få på vardera sidan om jorden.

Nu skiljer sig australiensarna inte sig mycket från oss men det finns ändå skillnader på hur de beter sig, pratar och som gör att får kämpa lite för att smälta in. Svårt att förklara känner jag. Ni läsare som tidigare varit med och delat mina funderingar här på bloggen vet väl vid detta läge att dessa funderingar inte alltid går att bena ut. De innehåller även en mycket liten mängd logik. Passande egenskaper på författaren - överanalyserar det mesta och har noll logiskt tänkande.

 

Tillbaka till resan…

Hyrbilen vi hyrde fick bekänna färg under veckans gång och totalt har vi kört 850 km. Vi har sett ofantligt vackra kuststäder med dess stränder och parker. Ätit australiensisk Sausageroll, varit på vinprovning, badad, solat, tjötat skit, sovit, festat och lyssnat på musik. Väldigt mycket musik på väldigt hög volym. Att de där högtalarna i hyrbilen fortfarande är intakta förvånar oss!

Vi valde att åka söderut från Perth och åkte hela vägen ner till Augusta. Där möts Indiska Oceanen och Stilla havet och man kan spana på blåvalar från maj månad. Tog ett strög förbi vingårdarna i Margret River och besökte en fullknökad irländsk pub med karaoke i Rockingham. För er som fortfarande är flitiga med att kolla kartboken (pappa) åkte vi alltså väg 10 söderut från Perth hela vägen ner längs med kusten. Stannade vid Bunbury, Busselton och Dunsborough och slutligen alltså Augusta. Hemvägen innebar sträckkörning på motorvägen med Ras Cricket i högtalarna.

Wernald har ju några av de klockrenaste kommentarerna och det har hittills känts som om han råkat ut för det mesta i problemväg. Vaknat upp med pissmyror i sängen (som han först trodde var svarta änkan givetvis), blivit vittne till ett krogbråk, låst sig ute från rummet med en djupt sovande Sara med öronproppar och med mobilen på ljudlöst på andra sidan dörren, beställt ”I take meatballs däer” på Subway med följdfrågan från tjejen i kassan ”where do you want the meatballs?” och Wernald som svarar ”öööö, in a sandwich?” hahaha. Skrattrynkorna har fått sig en omgång och det lär ju inte sluta när vi kommer till Bali med en helt annan kultur från den i Australien.

Mottot min vän myntat gör mig en aning orolig då jag vet att det är fullt uppnåbart. Wernald propsar nämligen på att vi varje morgon ska vakna upp på okänd plats och fråga oss ”va hände igår egentligen, minns du nått Sara?” Han inflikar gärna att en näspiercing i form av en träpinne eller halsringar är givet och gärna en tatuering på ett mindre passande ställe. Tempel ska tydligen besökas och kurser i Yoga utföras. Vulkanklättring skulle enligt honom själv vara höjdpunkten på resan och givetvis ta sig runt med hyrmoppe. Han har även svamlat om att lära sig surfa eller något i den stilen.

 

Borde kanske kolla avgångarna tillbaka till Australien...?

(bilder var tänkt att komma upp men i brist på tillräckligt snabbt wifi får det blir texten först)

 

Bali

Publicerad 2014-02-23 15:02:06 i Allmänt

Hej igen.
 
Wernald är här. Han mår bra och han lever. 
Flyget gick som det skulle och han anlände här i Perth med ett leende på läpparna.
 
Började skriva ihop ett blogginlägg om vad vi hittat på de sista dagarna men det sparar jag en stund. Energin tog slut nån stans när jag började redigera bilder. Kan väl kanske va så att dessa dagar har varit rätt intensiva händelsemässigt och denna söndag får istället bli en slappardag.
 
Med en cider i hand sitter vi nu här och kollar på Hockeyfinalen i OS.
Också ett sätt att avsluta veckan på.
 
 
IMORGON måndag går flyget till Bali, spännande !
 
 
 en bild från veckan 
 

tillbaka till havet

Publicerad 2014-02-20 08:28:25 i Allmänt

Tillbaka till havet. Till blått vatten, sandstränder och solnedgångar över horisonten som aldrig tycks ta slut. Hur gött? illgött.

Har överraskande nog kommit tillbaka till Fremantle där jag och Annelie började vår resa här på kusten. Dock till ett annat hostel. Och denna gång utan rumskamrater som berättar hela livshistorien för en. Nu har jag istället bott i ett 6-bäddsrum där vi varit fyra boende. En pöjk från Mississippi USA, den pöjken andra från Tallin Estland, den tredje pöjken från Nya Zeeland.

Och så jag, tösen från Sverige. Den rosa John-Deere kepsen har ännu en gång dragit blickar till sig och utfrågningarna är många, framförallt från amerikanen som också sysslat med lantbruk. Haha verkar inte bättre än att vart man än vänder sig finns det bönder. Tack för det.

 
Hostellet är rätt litet men väldigt personligt och man kände sig välkommen direkt. Tjejen i receptionen var svensk och gjorde det första intrycket till ett bra.
 
Det är ju känt sen tidigare att världen är rätt liten och igår fick jag återigen uppleva detta. Killen som satt i receptionen och knappade på datorn visade sig vara… från Tibro! Och inte bara att han är hemifrån, han är också Peters (som bodde på gården mellan jul&nyår) resekamrat. De åkte hit till Australien i augusti förra året men har det senaste gått skilda vägar.
 
Har hört från Peter att den där Philip befinner sig någonstans i Västra Australien men inte kunde jag gissa att vi skulle bo på samma hostel.
 
 
Dagarna här i Fremantle har spenderats på olika stränder. Läst ut två böcker, ätit tonfisksallad och tagit promenader längs med stranden på kvällen. Det har varit tre väldigt sköna dagar helt för mig själv och min spotifylista. Ingen alkohol och ingen skräpmat.
 
 
Nu sitter jag här på Perth Airport och väntar på att Wernald ska landa. Hyrbilen står förhoppningsvis och väntar på oss, redo att rulla söderut mot Margret River och Augusta.

på återseende.

 

Yealering

Publicerad 2014-02-16 15:27:59 i Allmänt

helgen

Har varit ute på gården och kollat runt. Jobb blev det inget utan ett besök för att se hur en gård ser ut här i Västra Australien. Väldigt trevlig familj som sagt som, liksom de flesta andra familjer i detta land, får en att känna sig hemma från första stund.

Familjen bor med två hundar och en bebis i ett stort hus mitt bland alla enorma gärden. Får betar överallt och tar man en svängom på 360-grader är det inte mycket mer än åkrar man ser. Inte alls tokigt. 

 
För tillfället har de en kille från Wales, Owain är hans namn, som bor här. Han har jobbat på gården och kände till området rätt bra. Tog därför en tur med bilen nu i eftermiddags och han visade mig runt på olika gårdar här i bygden.
 
Träffade hans gamla arbetsgivare och kollade på traktorer. Söndagsåkning förekommer alltså även här Masken&Jerne…
 
 
Samhällena häromkring består mestadels av en skola, ett postkontor (som även fungerar som en mindre matbutik) och så givetvis en pub. Ett samhälle utan pub är inget samhälle. Det lärde jag mig redan under första resan hit.
 
Vi har därför besökt puben både i lördags och idag söndag. Där har vi träffat lokalbefolkning av alla dess slag. Det bör tilläggas att det i denna by bor ca 100 personer! Och tro mig, man kan hitta rätt intressanta personer såhär ute på landet. Och alla samlas de på puben. För att tjöta och dricka gött.
 
 
Roligt att återigen träffa någon i samma ålder som gjort ett liknande arbete som man själv. Han hade mycket att berätta om vad han gjort under sitt år här i Australien och man lär sig nya saker bara genom att lyssna.
 
Imorgon måndag tar hans visum slut och han åker därför hem till Wales igen. Det var nog rätt känslomässigt att ta en sista åktur häromkring på vägarna. Det är svårt att säga ’hej då’ till sitt andra hem.
 
 
Har bokat hostel nu i tre nätter nere i Perth. Åker dit imorgon bitti och ska efter denna lantliga upplevelse spendera ett par dagar på stranden. Kontraster - yap.
 
Tacksam för att jag fått bo här ett par nätter och lärt känna nytt folk. För att referera till förra inlägget som handlade om att man inte vet vad man lär sig förrän man varit där.
 
Den nya kunskapen jag bär med mig nu är att Wales har ett eget språk som man inte fattade 1% av, att australiensiska bebisar gråter när de ser mig (vilket är fullt normalt även för svenska avkommor) och att likheten mellan Tidaholm och Yealering (samhället där jag bott i) är att alla känner alla. 
 
hörs i Perth.

fundering.

Publicerad 2014-02-15 03:44:25 i Allmänt

lördag förmiddag.
 
Sitter här med datorn i knäet efter en god frukost tillsammans med familjen jag bor hos nu. Kelly och Al samt deras 5 månaders son Alistair. Blev igår upplockad på Subiaco station och bilturen ut hit till gården tog ungefär två timmar. Deras gård ligger öster om Perth och vägen hit var ödslig med gärden på vardera sidan.
 
Närmsta grannen ligger ungefär 3 km bort och det känns lite som om man befinner sig i Outbacken även om den i själva verket är långt ifrån oss. Al och Kelly föder upp lamm, har spannmål samt pressar hö. Än så länge har jag inte hunnit kika runt på gården då denna ligger en bit ifrån huset men i eftermiddag blir det nog en sväng dit.
 
 
till funderingen: 
 
Det är alltid roligt att träffa nya människor och få se nya platser och gårdar. Dock finns det en baksida med detta. Innan första mötet brukar jag tänka ”Sara, varför gör du det här?” eller ”varför gör du inte det bara lätt för dig och tar in på ett hostel där du kan vara anonym?”. Kan ibland må fysiskt dåligt ett par timmar innan mötet med huvudvärk och vara sådär allmänt seg i kroppen bara för att jag vet att jag kommer ställas inför något nytt. Kan även kallas att gå utanför sin trygghetszon?
 
Den där känslan av att träffa nytt folk som man dessutom måste prata engelska med får mig lika nervös varje gång. Oavsett om mötet är med en potentiell arbetsgivare, en rumskamrat eller en person som erbjudit dig att följa med på till exempel sightseeing. Det finns inget att vara orolig för - det vet jag - men känslan av att man bara har en chans att göra ett första intryck ligger någonstans där i bakhuvudet. Det är ju egentligen inte så svårt att stå rakt upp och ner. Öppna munnen, tala för sig och vara ärlig, glad och tillmötesgående. Men det är svårt. Det är fasen skitsvårt ibland!
 
Och varför gör hon det där då tänker ni? Flänger runt hos olika folk och sover över ett par nätter? Jo, för det är precis sånt där som man är ’rädd’ för att göra som får en att bli starkare. Efteråt. Nu låter detta helt plötsligt som en sån där blogg där visdomsord delas ut till höger och vänster men jag känner att jag måste skriva av mig.
 
För att peppa mig själv lite brukar jag tänka att du vet ju inte vad dessa människor kommer lära/visa dig förrän du varit där och träffat dem. Du kan omöjligt veta exakt hur det kommer bli eller vilka problem som kommer uppstå. Jag erkänner att jag är en planeringsmänniska och vill gärna veta hur ställen ser ut och helst lära sig hela transportnätet utantill innan jag ens kommit dit.
 
Att genomföra sånt här jag gör nu står därför högt upp på min personliga erfarenhetslista. Att inte veta. Att inte kunna planera mer än att befinna sig ett visst klockslag på en viss plats. Och utifrån det göra sitt bästa.
 
Och efteråt då? 9 av 10 gånger åker man ifrån människan/platsen man lärt känna med en klump i halsen. Många minnen brukar följa med i bagaget och man har lärt sig helt andra saker än vad man förväntade sig. Ibland håller man kontakten lång tid framöver, ibland inte. Gemensamt är iallafall att man tog sig över den där tröskeln och gjorde det till något bra. Och den känslan är hur go som helst!
 
 
 

Dags att ta farväl!

Publicerad 2014-02-14 05:24:00 i Allmänt

Sista dagen i Carine gick även den i matens och dryckens tecken. Denna gång i form av besök på chokladfabrik och vinprovning. Anna (som vi bor hos) ville visa oss runt i området och ta med oss till ett ställe som heter Swan Valley. Detta ligger nordöst om staden och området är känt för sina vinodlingar.

Sista kvällen tillsammans med Annelie innehöll restaurangbesök, frozen youghurt i hamnen och en sista öl på Breakwater. Utan norrman denna gång som gått till sjöss.

Idag - fredag - befinner sig Annelie i Melbourne för att hälsa på vänner som bor där. Och om ytterligare en vecka står hon på svensk mark igen med mängder av bilder och minnen härifrån. Det är en aning tomt men är väldigt glad för resan vi gjort tillsammans.

Tack min vän för dessa tre veckor på resande fot! 

 
Tiden framöver nu ser ut såhär. Idag är min sista dag i Carine och jag har genom bekanta fått möjlighet att bo på en gård två timmar österut från Perth över helgen. En, vad jag har hört, stor gård med en trevlig familj. Får se om det blir jobb eller om jag mest är där för att kika runt. Återstår att se men jag är nöjd med vilket som. 
 
I början på nästa vecka är jag tillbaka i Perth igen för ett par slappa dagar på stranden. Känns gött. Efter det flyger Wernald in till Perth Airport (den 20:e) och tillsammans har vi hyrt en hyrbil i fyra dagar.
 
Tanken är att åka söderut och se en del av den sydvästra delen av landet. Efter de fyra dagarna på vägarna och med ännu fler foton och minnen är det tänkt att vi ska lämna tillbaka hyrbilen på flygplatsen, för att sedan checka in till nästa destination: BALI !!

Rottnest Island

Publicerad 2014-02-14 04:51:00 i Allmänt

Ön som hör till höjdpunkterna på denna resa. Vilket ställe!

I tisdags hade vi, Annelie, jag och vår norska vän Simen, bokat biljetter på färjan över till den lilla ön utanför Fremantle. Alla vi pratat med under tiden här i Perth har sagt att Rottnest Island är värt ett besök och vi kan nu i efterhand säga att denna ö var något utöver det vanliga. Resan över tog nån halvtimme och väl på plats lastade vi av våra förbokade cyklar och gav oss iväg.

Runt ön går en 20 km lång cykelväg längs med mängder av utsiktsplatser och privata stränder. Vi tog högervarvet och stannade ofta för att beundra utsikten framför oss. Och för att fota. Det blåste en aning men det gjorde bara gott i solen.

Vid lunchtid var det för varmt för att cykla och vi slog oss ner på en mindre strand där vi var helt ensamma. Lunchade, badade i turkost vatten och njöt. Det behövs inte mycket mer än så för att förgylla dagen.

Vid 4-tiden rullade vi med möra ben in i hamnen igen för att ta färjan tillbaka till fastlandet. Vi sov gott den natten. Väldigt gott.

 

bilderna får stå för resten

 

food

Publicerad 2014-02-14 00:57:00 i Allmänt

Då så mina kära läsare ska jag försöka mig på en sammanfattning av min och Annelies sista semestervecka tillsammans. En vecka som innehöll mycket sol, alkohol, nya bekantskaper och framförallt god mat.

Del.1.

I lördags (var längesen jag uppdaterade känner jag nu!) åkte vi som sagt till ölbryggeriet Little Creatures i Fremantle där vi åt och drack gött. Annelie var helt salig över den goda ölen och vi gillade hela konceptet starkt. Högt till tak, stora tunnor innehållande öl och öppet kök samt bar gav tillsammans en riktigt bra stämning. Hit återkommer vi gärna.

 
Efter bryggeriet drog vi oss in mot Fremantle centrum och hamnade på ytterligare en bar. Där träffade vi vår nyfunne vän Simen Thorsdal. Den 25-åriga norska bonnpöjken som för tillfället arbetar som servicetekniker på en båt utanför Australiens kust. Han, liksom vi, valde att spendera en semestervecka i Perth innan han drog ut på sjön igen.

Söndagen blev lugn tror jag, vi sov nog mest på dagen och pratade ikapp på Skype. På kvällen hade Anna och Francis samt Francis son Cameron svängt ihop en BBQ som vi var välkomna till. Många goda rätter (detta är mer en matblogg än reseblogg jag vet) och många timmars småprat om hur världen ser ut idag gjorde söndagskvällen till ett fint minne. Lite vin blev det och ja.

 
Vi har haft tur att hamna där vi bor nu och värdparet som hyr ut våra rum är mer som vänner eller familjemedlemmar. Hjälpsamma, glada och får oss att känna oss hemma. Deras mottagande har gjort vår tid i Carine till ett rent nöje och det är vi väldigt tacksamma för.
 

Måndagen då – startade med goaste promenaden ner till havet. Cirka 3 km enkel väg från vårt hus.

Låter bilderna tala för denna upplevelse:

 
Resten av dagen innebar en tripp in till Perth City där vi blivit rekommenderade av Cameron att besöka den japanska restaurangen Taka. Sagt och gjort, efter lite strögandes på gatorna hittade vi tillslut fram till denna plats med gudomlig mat. Tur att man tog promenaden på morgonen…
 
 
Vi var rätt sega denna dag och tog därför tunnelbanan hem mitt i rusningstrafiken. I stående position i en knökafull vagn fick vi en känsla av storstadslivet. Hem kom vi. Eller nästan i alla fall. Gjorde ett stop på baren Breakwater nere i hamnen. Denna finns bilder på i tidigare blogginlägg.
 
Och vad gjorde vi där då? JO – vi drack och åt. På en måndag, bara sådär. Simen tog en taxi för att hälsa på och delade också en öl med oss. Med en bartender från Helsingborg och en servitris från Skövde (givetvis), kändes kvällen en aning skandinavisk. Inte oss emot. Det blev mycket prat om språkskillnader och jakt. Inte så svårt att lista ut vem som pratade om jakt där personens i frågan far tillbringat ett par vändor i Norgelandet för att jaga. Tiden gick fort och måndagen tog slut.
 
 

Del 2 kommer inom det närmaste.

snart.

Publicerad 2014-02-12 15:36:10 i Allmänt

Snart kommer ett långt inlägg om våra sista dagar här i Carine.
Har hänt en hel del som vi vill dela med oss av :)
 
håll ut.
 

Little Creatures

Publicerad 2014-02-08 09:48:00 i Allmänt

Vi har haft ett par riktigt slappa och goa dagar här i Carine. Hängt på stranden, tagit sovmornar, promenerat, cyklat runt och lagat mat hemma i köket för att dra in lite på utgifterna. Har börjat orientera oss rätt bra runt i området och busslinjerna är numera logiska.

Igår kväll, fredag, tog vi tåget/tunnelbanan ner till Fremantle. Där vi bodde innan vi kom hit. Finns en aning bättre utbud av uteliv och restauranger där, och efter goaste hamburgaren gick vi till en fin bar mitt i smeten. Ett par cider och öl gick ner och kvällen var väldigt trevlig.

 
Ikväll blir det Fremantle igen och vi har tänkt kolla in stället Little Creatures som är ett välbesökt bryggeri och även restaurang. De flesta vi pratat med säger att stället är riktigt gött så det måste vi ju kolla in…

Trevlig helg på er!

Håller mig sällskap på promenaden. Varje morgon.

en dag i Carine.

Publicerad 2014-02-05 15:41:29 i Allmänt

Vad har vi gjort idag? 
Solat&badat i härliga vågor. 
 
Imorgon blir det cykeltur längs med kusten på två cyklar vi fått låna från värdparet. Att se sig som är aldrig fel och få motion på det och. Fint.
 
ett av husen häromkring...
 

Hillary's Harbour

Publicerad 2014-02-04 16:26:20 i Allmänt

sikken kväll !

För det första – vi slapp ta bussen. Fick skjuts av snälla Francis med motiveringen att han gillar att köra bil. Blev avsläppta vid Hillary’s Harbour där vi fick en smärre chock av hur fint stället var. Goa pubar och uteställen blandades med restauranger och affärer. Båtar fanns till höger och vänster och stället kändes allmänt flådigt. Kanske lite väl fint för två bonnatöser från Tidaholm men vi tänkte ändå ge detta en chans en kväll och ta ett par cider och öl på någon av uteserveringarna.

Efter att ha avnjutit en pizza steg vi över muren och gick ner mot havet. Badade tills solen gick ner över horisonten och denna kväll går även den till historien. Till det bättre då.

Detta måste vi göra fler gånger.

Lycka.

vi överlevde!

Publicerad 2014-02-04 07:48:00 i Allmänt

Nu har vi landat i norra delen av Perth i ett samhälle vid namn Carine. Lite knixigt att ta sig hit med tunnelbanor, tåg, buss och till fots. Men hit kom vi! Vi bor mitt i ett bostadsområde med vad vi tycker, rätt flådiga villor till grannar.

Huset vi bor i håller helt okej standard och här har vi överraskande fått var sitt sovrum med privat badrum. Hur gött som helst att få packa upp ryggsäcken och hänga in kläder i garderoben. Inga mer knarrande våningsängar eller höra på knepiga livshistorier från främlingar.

Gratis wifi har vi så nu finns det möjlighet till Skype om det är någon i familjen Göthberg som känner för det? 27 dollar/natt (162 kr) betalar vi och detta är alltså något billigare än hostellen som finns i närheten. Det är mycket uppskattat att få laga mat ett fräscht kök och få duscha i en ren dusch. Något som inte hör till vanligheterna när man är backpacker.

Paret vi bor hos heter Anna och Francis och även om vi inte sett av dem särskilt mycket det senaste dygnet var de väldigt välkomnade och lät oss känna oss som hemma.

Igår eftermiddag efter vi vilat oss igenom dygnets varmaste timmar bestämde vi oss för att ge oss ut för att hitta en matbutik, café eller något annat innehållande mat. Detta blev en promenad vi aldrig någonsin kommer glömma!
 
Med alldeles för lite vatten, kurrande magar och endast en keps att dela på blev solens strålar vår fiende, och någonstans där mitt i bostadsområdet trodde vi att vi skulle tuppa av. Batteriet på telefonen där vi hade vår karta minskade drastiskt och hur vi än gick verkade vi inte komma fram till varken matbutik eller havet. Upp och ner och kors och tvärs med solen brännandes i nacken var ingen höjdare.
 
En vilseledande (och förmodligen gammal) skylt med texten ”Shopping Area” gav oss efter 4-5 km traskande hopp om livet igen men detta hopp släcktes lika snabbt. Skylten ledde nämligen till en parkeringsplats utan något som helst shoppings-centre i sikte.
 
Efter drygt 2 timmars promenerade och suckandes över värmen kom vi tillslut fram till havet och North Beach. Cafeet vi siktat in oss på var givetvis stängt men den närliggande pizzerian blev vår räddning i form av kallt vatten. Vi kollade på varann och insåg att det vi precis gjort gör vi inte om. Det är hemskt när solen tar en.
 
Vi lyckades efter en kortare promenad längs kusten hitta en liten matbutik där vi hängde extra längre i kyldiskarna för att få tillbaka rätt kroppstemperatur. Fyra matkassar fyllda med vatten, läskande frukt och annat gött fick följa med oss hem. Som vi kämpat för att få dessa matvaror!
 
Och hur kom vi hem då? Jo - buss! Efter en sisådär 45 minuters letande på gator och i mobilens karta efter rätt busshållsplats satt vi tillslut i var sitt bussäte och kunde sjunka tillbaka. Hem kom vi runt 20-tiden och vi intog ryggläge i sängen och tänkte samma tanke ”vad höll vi på med”?
 

Vår lärdom från detta äventyr om man nu kan kalla det så: Ta bussen!

Vad har hänt idag då? Sovmorgon till 9-tiden då vi kollade ikapp serier och program på datorn kvällen innan. Hur gött som helst att kunna kolla svensk TV, det var senast i september man gjorde det. Ett par avsnitt av Nybyggarna betades av och det är få program som berör så som det gör. Sevärt!

Trots den krävande promenaden igår ville jag ändå imorse ta mig runt området till fots för att få en bättre bild av hur det ser ut. Iklädd keps (min fina rosa John Deere – tack Cajsa!), fylld med vatten, fulladdat batteri på mobilen och insmord solkräm snörade jag vid 10-tiden på joggingskorna och tog mig ner till parken. Där fanns en motionsslinga på 3 km i skogen med skugga. Två varv på leden med en drickapaus emellan satte fart på energin och gårdagens bakslag är nu ersatt med en trevligare upplevelse.

Klockan är för tillfället mitt på dagen och vi har en siesta i var sitt rum. När temperaturen såsmåningom sjunker ska vi ta BUSSEN ner till stranden för att kika runt. Vi har även tänkt lägga upp en planering på vad vi ska hitta på här under våra 10 dagar i Carine och kolla upp transportnätet.
Att klippa av ett par gubbyxor till ett par slappa jeansshorts är något som ligger varmt om hjärtat och detta året var inget undantag. 2014:s bidrag ser ni här. 42 kr från en secondhand-butik i Perth. Det får duga för mig.

Havet & Fremantle

Publicerad 2014-02-02 11:10:30 i Allmänt

Fremantle. Kuststaden som hittills inte riktigt vunnit våra hjärtan. Än. Vet inte vad vi förväntade oss mer än att närheten till havet skulle falla oss i smaken. Visst, staden ligger nära havet men mer än så har vi inte riktigt hunnit utforska.

Har shoppat lite nere i centrum och ätit ute på diverse uteserveringar. Goaste hemmagjorda hamburgaren blev gårdagens föda och den är nog den vi kommer minnas mest från våra två dygn här.

Något som vi däremot inte kommer vilja minnas är våra två room-mates som består av två 45-åriga kvinnor som båda två verkar bära runt på en trasslig historia med äktenskap, flytt från Hawaii och diverse ”idiots” (deras ordval) som finns i deras liv. Bör tilläggas att vi inte fått dessa historier berättade för oss i egen person utan detta har kommit fram när vi ofrivilligt fått lyssna halvsovandes från våra våningsängar.

Tjusningen eller skräcken med att bo på Hostel och dela rum med främlingar? Man vet aldrig vilka man hamnar med. 

På tågstationen i Perth
 
Något som vi gärna vill glömma men som däremot kommer finnas med i ett par dagar framöver är Annelies nu fulländade solbränna. Min stöttande och mycket pedagogiska kommentar ”röd är också är en färg” verkar svida lika mycket som den brända huden på hennes rygg, ovansidan fötter, smalbenen, sidan av lår, nästipp och handleder. Är väl en period man behöver traggla sig igenom innan kroppen vänjer sig att snö och regn faktiskt ersatts av sol. SPF 30 är givet ifall någon undrar.
 
Igår kväll var Snoop Dogg här i egen hög person och uppträdde på en bar. Kön ringlade sig en bra bete och det var inte annat än att man blev lite sugen på att ställa sig längst bak och se om man fick komma in. En blick neråt på våra plastiga flipflop, jeansshorts och t-shirt fick oss dock på andra tankar och vi var nöjda med att ströga runt i stan istället och flöta i oss den där hamburgaren jag inledde texten med. 

Ja, mat är till för att ätas och det är något varken jag eller Annelie skäms för. Våra dagar styrs utav mat och det är inte sällan jag vaknar upp till Annelies morgonröst ”åh, jag är hungrig”. Mat alltså. Jösses va gött det är!

 
Idag tog vi bussen 15 minuter söder om staden till stranden med det passande namnet South Beach. När det klarblåa havet visade sig där utanför bussfönstret kunde jag inte annat än att le. Att få stiga av och känna varm och mjuk sand under fötterna gör mig sådär löjligt glad och man går mest runt och småflinar när man vet att havet faktiskt gömmer sig där bakom sanddynan. Havet har alltid och kommer alltid innebära semester för mig. Punkt.
 
På andra sidan sanddynan råkade vi lägga oss på fel strand, och vi förstod efter ett par påhälsningar av diverse främmande hundar att vi lagt oss på Dog Beach. Hundar sprang lösa till höger och vänster och vi tog vårt pick och pack och drog oss till nästa strand. Hundfritt, svalkande vindar och med härlig vattentemperatur i havet njöt vi ett par timmar för att sedan ta bussen hem till Hostellet.
Nu sitter jag här med korsade ben och datorn framför mig. Annelie sover i sängen bredvid. Snacks i form av kex och frukt finns vid min sida och det är bara allmänt gött. Saltet i håret och på kroppen har duschats av och huden är insmord med Nivea. Att kunna sitta såhär iklädd shorts och t-shirt den andre februari och fortfarande ha ett par månaders resande framför sig – härligt!

Som ni säkert hör har vi inte tänkt stanna här någon längre tid och redan imorgon måndag packar vi våra ryggsäckar för att byta boende. Annelie är medlem i en hemsida som heter AirBnB där folk världen över hyr ut rum eller mindre lägenhet i deras privata hem.

Vi har sökt runt lite i området och hittat ett par som hyr ut ett rum i Carine. Ett område som ligger nordväst om Perth och nära till stranden. Precis efter våra önskemål. Vi får vårat eget rum och slipper tänka på att vakna upp med främlingar i våningssängen bredvid. Mycket skönt. Detta rum har vi bokat i 10 nätter och kostnaden för detta är billigare än på Hostel samt att vi får använda deras kök osv.

En kväll kvar här i Fremantle alltså och vi tänkte snöra på oss joggingskorna och ge oss ut på en promenad längs med stranden när temperaturen utanför sjunkigt till en mer behaglig. Det är tanken i skrivandets stund. Söndagskväll kan ju lika gärna innebära en cider och öl på en uteservering och det kan mycket väl bli så att denna aktivitet slår den jag nämnde först.
 
Ta hand om er där hemma så hörs vi när vi kommit till Carine.

Förresten! Måste bara få tillägga att vad skönt det är att äntligen vara på resande fot och faktiskt ha något att skriva om. Något vettigt att ta kort på och få beskriva för er läsare som fortfarande är min blogg trogen. Kommentarer och uppmuntrande ord betyder mer än ni tror och jag blir lika glad varje gång jag hör något från er. Ni alla delar min resa med mig. Tack för ni hängt i så länge!

första dygnet i Perth

Publicerad 2014-02-01 03:55:35 i Allmänt

Sådär. Då har första dygnet i Perth avklarats. Vädret är helgött med sol, runt 30 grader och svalkande vindar från havet. Inte alls den där instängda luften som blir uppe i Yarrawonga med varma vindar kommandes från Outbacken.

Flygresan hit gick bra även om det kändes -precis som Annelie skrev på Facebook - som att åka med Australiens motsvarighet på Ryanair. Lite skakigt med andra ord. Fram kom vi i alla fall och första intrycket av Perth var rent, soligt och fantastiskt trevliga busschaufförer. Ja det sista stämmer verkligen då vi mött glada och hjälpsamma chaufförer på alla våra bussresor i staden. Säger till vart man ska hoppa av, visar på kartan vart vi befinner oss och är allmänt trevliga.

Tummen upp på det! 

Hostellet vi bor på heter Beatty Lodge och ligger nordväst om stadskärnan. Vi bokade ett 6-bäddsrum men blev överraskande nog uppgraderade till ett 3-bäddsrum. Vår room-mate heter Linda och det visade sig att hon kommer från Linköping.
 
Ibland har man tur för denna tjej är väldigt trevlig och det underlättar när många personer knör ihop sig på liten yta. Hon har rest runt i hela världen och har mycket att berätta om allt möjligt. Hon spenderade bland annat 1 månad på Bali för ett tag sen och hon har kommit med användbara tips.

Shopping och planering är vad gårdagen innehöll och en somrig klänning (!!!) och ett par jeansshorts fick följa med hem. Annelie försökte febrilt hitta ett par shorts och när hon tillslut hittade det perfekta paret var lyckan total. Lyckan höll dock inte i sig längre än till betalningsdisken då kvinnan begärde 700 kr för detta svarta lilla plagg och besvikna tackade vi för oss och gick ut. 

 
Perth stad bjöd på en mängd gatumusikanter, lättklädda människor i solglasögon och souvenirbutiker med australiensiskt innehåll såsom UGGS, stubbyholders och boomeranger.
 
Förutom att strögat runt – efter vad det känns i fötterna – i stans alla butiker, har vi även räddad en hundvalp från att bli överkörd. Helt vilse sprang en valp runt på en 4-filig väg och vi visslade på den, fångade den och ringde sedan telefonnumret som stod på halsbandet. På andra sidan luren svarade en stressad tjej som saknade sin bortsprungna hund. De återförenades och jag och Annelie kände att idag var dagen vår Karma tog ett steg i rätt riktning.
Svängde på eftermiddagen in på informationscentret för att få lite idéer om vart vi ska åka härnäst. Våra drömmar och förhoppningar grusades dock rätt rejält efter informationen vi fick. Tanken var att vi skulle ta oss söderut till bland annat Margaret River och eventuellt Albany.
 
Dock visade det sig (vilket vi anade innan) att transportnätet i form av buss inte är särskilt utbyggd på denna sida av kontinenten och bästa sättet är att ta sig runt är med hyrbil. Där kommer nästa problem då åldersgränsen för att hyra en någorlunda hyfsad bil är 25 år. Och det fyller man tydligen inte förrän i oktober. Campervan är inget alternativ då vi inte känner för att varken sova i bil eller laga mat över gasolspis. Känns lite ovärt att dra igång något sådant på bara två veckor dessutom.

Våra resplaner har därför ändrats och ser nu åt som så att vi stannar här i staden två nätter till. Dock byter vi Hostel och tar oss ut till kusten och staden/förorten Fremantle som sägs vara väldigt fin med sitt läge intill havet. Där tänkte vi ha det gött ett tag, utforska staden och sedan ta en färja över till en ö som heter Rottnest Island och ligger 25 min båttur från just Fremantle. Har hört mycket gott om denna ö från Peter som själv var där och cyklade runt ön för ett par månader sen. Om vi stannar där över natt återstår att se men det känns bra att ha resplaner åtminstone ett par dagar framöver. 

Så alltså: nästa stopp – Fremantle.

 
I övrigt känns Perth lite lugnare i jämförelse med till exempel Melbourne. Ja, staden är visserligen mindre till storleken, men det känns bara mindre stressat här. Vet inte om det är för man vet att man nu befinner sig på västkusten där avstånden till allt annat är förbaskat långt eller om man nu kan skriva under på att man har semester. En lång sådan dessutom. Och har man semester infinner det ju sig gärna en lugn känsla i kroppen och jaaa, jag antar att det är den känslan som får sammanfatta första tiden i Perth.
 
Vår misslyckade kvällsmat utan varken bestick eller tallrikar.
 
Min profilbild

Sara

på rundresa i Australien för andra gången.

Senaste inläggen

Arkiv