australien

att resa med en som Wernald...

Publicerad 2014-02-25 09:54:01 i Allmänt

Ja, vart ska jag börja? Dagarna med Wernald har precis som jag skrev i förra inlägget varit intensiva. Skratten många och felkörningarna på vägarna likaså. Tårarna kom när jag såg Wernald där i ankomsthallen och det har hittills inte varit tyst en minut sedan vi hämtade ut vår hyrbil. Förutom nu då kanske när vi sitter på flygplanet mellan Perth och Bali och fått platser på vardera sidan om mittgången.

Skönt att träffa en god vän hemifrån och tjöta ikapp sommarminnen. Se att han mår bra, se att skägget växer samt höra senaste nytt från Orleka och Ekängen (som visserligen tog två-tre minuter att dra igenom). Också skönt att få prata med någon som känner en och ger lite tips på saker och ting som man kanske inte har tänkt på. Känner ibland att man blivit rätt insatt i livet man ’skapat’ sig här i Australien/Yarrwonga och det har varit gött att prata med Wernald som inflikar och påminner om livet där hemma.

Inte för att man glömmer av vem man är eller hur Sverige funkar, men jag tror att när man reser själv en längre tid faller det sig rätt naturligt att man försöker anpassa sig till dit man kommer. Yarrawonga kryllar ju inte av skandinaver om man säger så. Inte för att jag vill träffa på en svensk runt varje gatuhörn men tankarna snurrar på rätt bra när man endast omringas av australiensare. Och för att inte få så kallad hemlängtan mellan varven försöker man stänga av en del av vad som försiggår där på andra sidan jorden. Dels för att inte känna sig så vilsen här och dels att inte känna sig för beroende av att man måste prata svenska, kolla på svensk TV osv. Att ha kontakt med familj och vänner har dock alltid prioritering 1 – i lagom dos.

I och med Annelies och Wernalds besök grunnar man rätt mycket på hur livet skiljer sig från här borta och där hemma. Nyttigt för att uppskatta saker man inte kan få på vardera sidan om jorden.

Nu skiljer sig australiensarna inte sig mycket från oss men det finns ändå skillnader på hur de beter sig, pratar och som gör att får kämpa lite för att smälta in. Svårt att förklara känner jag. Ni läsare som tidigare varit med och delat mina funderingar här på bloggen vet väl vid detta läge att dessa funderingar inte alltid går att bena ut. De innehåller även en mycket liten mängd logik. Passande egenskaper på författaren - överanalyserar det mesta och har noll logiskt tänkande.

 

Tillbaka till resan…

Hyrbilen vi hyrde fick bekänna färg under veckans gång och totalt har vi kört 850 km. Vi har sett ofantligt vackra kuststäder med dess stränder och parker. Ätit australiensisk Sausageroll, varit på vinprovning, badad, solat, tjötat skit, sovit, festat och lyssnat på musik. Väldigt mycket musik på väldigt hög volym. Att de där högtalarna i hyrbilen fortfarande är intakta förvånar oss!

Vi valde att åka söderut från Perth och åkte hela vägen ner till Augusta. Där möts Indiska Oceanen och Stilla havet och man kan spana på blåvalar från maj månad. Tog ett strög förbi vingårdarna i Margret River och besökte en fullknökad irländsk pub med karaoke i Rockingham. För er som fortfarande är flitiga med att kolla kartboken (pappa) åkte vi alltså väg 10 söderut från Perth hela vägen ner längs med kusten. Stannade vid Bunbury, Busselton och Dunsborough och slutligen alltså Augusta. Hemvägen innebar sträckkörning på motorvägen med Ras Cricket i högtalarna.

Wernald har ju några av de klockrenaste kommentarerna och det har hittills känts som om han råkat ut för det mesta i problemväg. Vaknat upp med pissmyror i sängen (som han först trodde var svarta änkan givetvis), blivit vittne till ett krogbråk, låst sig ute från rummet med en djupt sovande Sara med öronproppar och med mobilen på ljudlöst på andra sidan dörren, beställt ”I take meatballs däer” på Subway med följdfrågan från tjejen i kassan ”where do you want the meatballs?” och Wernald som svarar ”öööö, in a sandwich?” hahaha. Skrattrynkorna har fått sig en omgång och det lär ju inte sluta när vi kommer till Bali med en helt annan kultur från den i Australien.

Mottot min vän myntat gör mig en aning orolig då jag vet att det är fullt uppnåbart. Wernald propsar nämligen på att vi varje morgon ska vakna upp på okänd plats och fråga oss ”va hände igår egentligen, minns du nått Sara?” Han inflikar gärna att en näspiercing i form av en träpinne eller halsringar är givet och gärna en tatuering på ett mindre passande ställe. Tempel ska tydligen besökas och kurser i Yoga utföras. Vulkanklättring skulle enligt honom själv vara höjdpunkten på resan och givetvis ta sig runt med hyrmoppe. Han har även svamlat om att lära sig surfa eller något i den stilen.

 

Borde kanske kolla avgångarna tillbaka till Australien...?

(bilder var tänkt att komma upp men i brist på tillräckligt snabbt wifi får det blir texten först)

 

Kommentarer

Postat av: Monica

Publicerad 2014-02-26 12:38:32

Så bra skrivet Sara! Känner starkt igen mig! Ja kanske inte i det där sista om fin roliga halvgalna ( helgalna??;)) vän från skaraslätten men visst är det kul att få besök i sitt nya liv från de hemvanda? Men får perspektiv. Bali är fantastiskt, ni hinner säkert med alla inplanerade äventyr, små som stora. Ser fram emot bildbevis när tekniken är på er sida! Gärna piercingen :)). Ha det gott! Monica

Svar: haha ja precis, du om någon vet vad jag menar Monica ! :) man får en tankeställare. Bali är riktigt bra vad vi sett än så länge. Skandalerna håller vi lågt med :) Ha det fortsatt bra. Kramar
Sara

Kommentera inlägget här
Publiceras ej
Min profilbild

Sara

på rundresa i Australien för andra gången.

Senaste inläggen

Arkiv