australien

fundering.

Publicerad 2014-02-15 03:44:25 i Allmänt

lördag förmiddag.
 
Sitter här med datorn i knäet efter en god frukost tillsammans med familjen jag bor hos nu. Kelly och Al samt deras 5 månaders son Alistair. Blev igår upplockad på Subiaco station och bilturen ut hit till gården tog ungefär två timmar. Deras gård ligger öster om Perth och vägen hit var ödslig med gärden på vardera sidan.
 
Närmsta grannen ligger ungefär 3 km bort och det känns lite som om man befinner sig i Outbacken även om den i själva verket är långt ifrån oss. Al och Kelly föder upp lamm, har spannmål samt pressar hö. Än så länge har jag inte hunnit kika runt på gården då denna ligger en bit ifrån huset men i eftermiddag blir det nog en sväng dit.
 
 
till funderingen: 
 
Det är alltid roligt att träffa nya människor och få se nya platser och gårdar. Dock finns det en baksida med detta. Innan första mötet brukar jag tänka ”Sara, varför gör du det här?” eller ”varför gör du inte det bara lätt för dig och tar in på ett hostel där du kan vara anonym?”. Kan ibland må fysiskt dåligt ett par timmar innan mötet med huvudvärk och vara sådär allmänt seg i kroppen bara för att jag vet att jag kommer ställas inför något nytt. Kan även kallas att gå utanför sin trygghetszon?
 
Den där känslan av att träffa nytt folk som man dessutom måste prata engelska med får mig lika nervös varje gång. Oavsett om mötet är med en potentiell arbetsgivare, en rumskamrat eller en person som erbjudit dig att följa med på till exempel sightseeing. Det finns inget att vara orolig för - det vet jag - men känslan av att man bara har en chans att göra ett första intryck ligger någonstans där i bakhuvudet. Det är ju egentligen inte så svårt att stå rakt upp och ner. Öppna munnen, tala för sig och vara ärlig, glad och tillmötesgående. Men det är svårt. Det är fasen skitsvårt ibland!
 
Och varför gör hon det där då tänker ni? Flänger runt hos olika folk och sover över ett par nätter? Jo, för det är precis sånt där som man är ’rädd’ för att göra som får en att bli starkare. Efteråt. Nu låter detta helt plötsligt som en sån där blogg där visdomsord delas ut till höger och vänster men jag känner att jag måste skriva av mig.
 
För att peppa mig själv lite brukar jag tänka att du vet ju inte vad dessa människor kommer lära/visa dig förrän du varit där och träffat dem. Du kan omöjligt veta exakt hur det kommer bli eller vilka problem som kommer uppstå. Jag erkänner att jag är en planeringsmänniska och vill gärna veta hur ställen ser ut och helst lära sig hela transportnätet utantill innan jag ens kommit dit.
 
Att genomföra sånt här jag gör nu står därför högt upp på min personliga erfarenhetslista. Att inte veta. Att inte kunna planera mer än att befinna sig ett visst klockslag på en viss plats. Och utifrån det göra sitt bästa.
 
Och efteråt då? 9 av 10 gånger åker man ifrån människan/platsen man lärt känna med en klump i halsen. Många minnen brukar följa med i bagaget och man har lärt sig helt andra saker än vad man förväntade sig. Ibland håller man kontakten lång tid framöver, ibland inte. Gemensamt är iallafall att man tog sig över den där tröskeln och gjorde det till något bra. Och den känslan är hur go som helst!
 
 
 

Kommentarer

Postat av: Agnetha

Publicerad 2014-02-16 22:10:12

Vilka klokord du kommer med Sara! Är giltigt i många lägen .Agnetha

Kommentera inlägget här
Publiceras ej
Min profilbild

Sara

på rundresa i Australien för andra gången.

Senaste inläggen

Arkiv