australien

en berättelse.

Publicerad 2014-01-11 07:18:20 i Allmänt

 Här kommer ytterligare ett kort utdrag ur berättelsen: Saras nuvarande liv.

En kväll under veckan. Säg att det är en torsdag. Har så kallad ”kvällsfunderar-tid” som är ack så viktig för att få rätsida på saker man går och grunnar på eller som har inträffat under dagen. Sitter iallafall här med datorn i knäet tillsammans med en svärm flugor som tycker att den färgglada dataskärmen är ett fascinerande fenomen. A/C:n går för fullt och jag har en känsla av att jag inte kommer trycka på OFF-knappen denna natt.

Äntligen är det kväll efter en av de varmaste dagarna jag upplevt sen ankomsten i september. Med hjälp av varma vindar kommandes norrifrån sköt temperaturen upp över 40 grader och skapade en torr ihållande hetta. Ni vet en sån där hetta som gör att asfalten ser ut att smälta ihop om man kollar längre fram på vägen?

 

Kvällens fundering lyder:

Ibland uppstår det ögonblick i ens vardag som finns med en lång tid framöver eller som aldrig försvinner ur ens minne. Just precis ett sånt ögonblick har jag nyligen upplevt och känner att jag vill dela med mig. En sån där stund då man vaknar upp ur sina vardagliga tankar och känner hur man med kropp och själ befinner sig i stunden, just precis nu.

Tankarna på allt ”det där andra” som vanligtvis snurrar i huvudet försvinner för en stund och man kan komma på sig själv att känna lugnet. Dessa ögonblick finns det mängder av ur livet hemma i Sverige men av någon anledning ligger de som inträffat utomlands en aning högre upp på listan. Platser, människomöten och händelser som alla har en sak gemensamt – att förbli otroligt fina minnen.

 

Och kvällens mer specifika historia:

Du befinner dig på ett gärde långt in i Australiens inland. Du kollar på din iPhone och ser att displayen visar 21.10. Du har ett par timmars körning kvar i din röda fina maskin som kvällen till ära tuffar på riktigt bra. Du har någon timme tidigare, på vägen till gärdet, sett ett par oroväckande stora mörkblåa moln torna upp sig i väst. Du lägger ihop dagens temperatur med molnens storlek och kommer fram till att det är åska på ingång. Du tänker genast att måtte de där molnen dra sig bortåt - åska är du ju livrädd för Sara! Du tänker än en gång ”skärp te dig” och försöker pepp-talka dig själv att det är väl inte så farligt att vara den högsta punkten på ett 200-hektars gärde? Eller?

Du kör fram och tillbaka på gärdet och har trots de numera ännu större molnen i väst en trevlig stund med go musik i högtalarna. Du skänker 1000-tals tankar hem till familj och vänner när alla de där låtarna spelas som förknippas med dessa underbara människor. Du rycker till när det plingar till i mobilen och som ett brev på posten trillar ett par välskrivna sms in. Du ler och tänker nu ännu mer på vad man har där hemma och en liten del av dig får den där känslan som heter hemlängtan. Du slår undan tanken när första blixten uppenbarar sig på den numera heltäckta himlen och du tänker ”kul Sara, jättekul att spendera de sista minuterna av sitt 24-åriga liv på ett torrt, dammigt och stubbigt gärde”. Du kunde ju åtminstone haft en cider med dig i kylboxen!

Du tycks trots blixtar och muller överleva denna storm ganska bra och skruvar upp volymen igen. Du har ju ändå bara ett 20-tal hektar kvar på kvällspasset. Du ser hur blixtar fyras av i alla fyra väderstreck och huvudet förflyttas till höger och vänster om vartannat för att följa skådespelet utanför rutan.

Du andas ut när du slutligen kört klart sista delen på gärdet och du parkerar nöjt maskinen och stänger av alla lampor och strålkastare. Du tänker genast ”shit vad mörkt det blev” men behöver inte vänta många sekunder innan himlen lyses upp av en serie blixtar. Du kubbar som en idiot till din parkerade arbetsbil och svär lite för dig själv över varför du måste ha med dig så mycket bröte varje gång, mobiler, mat, vatten, lite mer mat, kablar och så ett äpple. Du tar dig fram till bilens dörr med hjälp av mobilappen ”ficklampa” och fascineras ännu en gång över hur bra, min för närvarande bästa vän, iPhone är. Du startar bilen och rullar ut ifrån gärdet.

Du kör den dammiga grusvägen fram och följer återigen spektaklet som försiggår där uppe bland molnen. Du får just precis i detta ögonblick en känsla som nu ska försöka beskrivas. Du tänker – ”jahaa här kör jag alltså en sketig gammel högerstyrd pickup, med en 100 liters vattentank på flaket, i Australien, runt 23-tiden en torsdagskväll, i januari 2014, med flertalet kängurur hoppandes på gärdet bredvid, efter ett arbetspass som gick galant och som kändes helt och fullt normalt att utföra, att kunna köra en sån där maskin och få det att fungera, en arbetsuppgift som för några månader sedan kändes helt omöjlig, men som alltså nu alltså är min vardag”. Du lättar på gaspedalen för att fånga ögonblicket och hålla kvar den där lite overkliga känslan så länge som möjligt. Du tänker på vart du befinner dig för stunden och bilder av livet hemma i Svealand skimrar förbi i samma veva. Du andas och känner ett lugn i kroppen när du slutligen rullar in på gårdsplanen till ditt nuvarande hem.

Du tänker: hur hamnade jag här?

 

Kommentarer

Postat av: Mammi

Publicerad 2014-01-11 15:10:53

Ett annat förslag till framtida yrke: Präst kanske? Skämta bara...fint skrivet,Sara...poetiskt;)) puss....

Postat av: Monica

Publicerad 2014-01-11 18:03:28

Jättefint skrivet!

Postat av: Agnetha

Publicerad 2014-01-11 21:34:40

Vilken fantastisk beskrivning Sara! Både av händelsen och av känslan!
Kram Agnetha

Svar: Tack för att du läser Agnetha :) kram!
Sara Göthberg

Kommentera inlägget här
Publiceras ej
Min profilbild

Sara

på rundresa i Australien för andra gången.

Senaste inläggen

Arkiv