australien

ett halvt år senare.

Publicerad 2014-03-30 13:02:15 i Allmänt

En tonfiskmacka och ett glas mjölk senare har jag nu fått energi till att skriva ett par rader här igen. Skulle kikat in häromdagen och skrivit av mig men det blev inte så. Den 24:e mars var det nämligen exakt sex månader sedan jag lämnade Sverige. 181 dagar sedan planet lyfte från ett regnigt Landvetter - innehållande en passagerare med halvt brustet hjärta efter att ha nästintill kramat ihjäl mamma och Anna vid utgången. Med Ras Crickets låt ”My Family” i hörlurarna blandades tårar av sorg med förväntan inför återkomsten till landet långt där borta.
 
Hur kommer allt bli? Kommer saker och ting vara desamma? Vart ska jag ta vägen efter avslutat arbete? Avslutade jag mitt Telia-abonnemang? Sa jag hej då till Röda Faran hemma på gårdsplanen? Ja frågorna var många. Det var kämpigt där ett par timmar efter avgången och inget jag önskar få uppleva igen. Usch, nej fan den kvällen vill jag inte tänka på nu. Tillbaka till vad jag ville säga:
 

Jo - att ha kommit till denna ”milstolpe” känns skönt. Ett halvår är ingen evighet det vet jag men att nu ha kommit till månaden mars i min almnacka känns bra. Det vore fel att säga att tiden gått fort. För det är det sista den har. Nej vissa veckor tycks aldrig ta slut för att nästa gång förundras över att januari plötsligt blev till februari? Om denna upplevelse uppstår för att jag reser helt själv eller om det är för att jag tänker extra mycket på er där hemma, det vet jag faktiskt inte. Kan säkert ha med att göra att hemma i Sverige innebar vardagen ett heltidsjobb med otroligt fasta rutiner som fick dagarna att flyga fram.

Finns oändliga för- och nackdelar med detta när man kastar ett öga bakåt men så såg verkligheten ut. Nu är rutinerna mer eller mindre bortblåsta och så även all tid man spenderat med vänner och familj. Man inser när man är ”själv” hur gött det är att kunna spendera en hel helg med ovanstående och bara vara. Veckorna då Annelie och Wernald var här sprang iväg och önskar jag kunde stoppat tiden nu i efterhand.

Sammanfattningsvis då. Dessa sex månader har känts i mitt resehjärta på flera plan och jag är glad och tacksam för att de är genomförda. Återstår att se hur många månader som återstår innan man står på svensk mark igen men hur det än blir så kommer det bli fantastiskt. Fantasiskt att ha fått uppleva Australien en andra gång men även helt fantasiskt att få komma hem. Hem till Orris. Det känner jag på mig redan nu.

 

Firade halvårsdagen med ett pubbesök i Yarrawonga där ett par cider trillade ner. Får erkänna att saknaden efter cider under besöket i Bali varit stor. Där fanns det bara Smirnoff Ice och annat bröte. Skönt att vara tillbaka i rutiner igen så att säga. Veckan i övrigt har inneburit en del jobb på gården hos Jodi Collins. Slipat bort rost och målat om. Bryce har grejat med diverse (fråga mig inte vad) i sin verkstad och igår gjorde jag ett halvhjärtat försök till att hjälpa till. Fräste av en bit metall från en större metallbit skulle man kunna säga. Kollat till korna, druckit varm choklad från caféet och motionerat i form av promenader och löpning. En bra första vecka.

Igår kväll – lördag - var vi bortbjudna på fest till grannen Larissa som fyllde 30 år. Sköj att träffa nytt jämnårigt folk och det blev ett par cider extra där runt tolvslaget. Hahaha hemgången från festen är väl den vi alla kommer minnas. Denna promenad gick bokstavligt talat över stock och sten då vi fick för oss att gena sista biten hem. Att ta stora vägen hem tog för lång tid. Genvägen trodde vi skulle bli över en golfbana men det visade sig att vi hade helt fel. Australiensisk snårskog med alla dess djur, leriga omkringglidandes sandaler och en kylbox i ena handen var verkligheten och detta äventyr var lätt kvällens höjdpunkt. Skrattandes kom vi tillslut hem och väl där var det kö i duschen för att tvätta av leriga händer och fötter.

Liksom vi har semleperiod i Sverige har australiensarna sitt eget påhitt - Hot Cross Bun. Ett sconeliknande bakverk med russin och fruktbitar och ett ätbart målat kors på locket. Korset i sig är något sötare och delar man på bullen och kletar på lite smör på insidan blir detta en höjdare. Dessa Buns säljs från och med nu och fram till påsk och en påse/dag följer med hem från bageriet. Hot Cross Bun alltså, något att försöka sig på hemmave kanske. 

 

IKEA och lite annat...

Publicerad 2014-03-26 12:12:00 i Allmänt

Hej igen. Nån veckas uppehåll har det blivit här på denna annars så välskrivna och välbesökta reseblogg. Eller nä, så va det ju inte nej. Ett ihopkrafs av lite allt möjligt med fåtalet trogna besökare för att hålla sig till sanningen. Tack alla ni få som fortfarande klickar in på www.australias.blogg.se med förhoppning om ett nytt inlägg, det är för er jag skriver.

Bali ligger nu bakom oss och kvar är många ljusa minnen och en välfylld fotomapp. Scrollar man snabbt igenom de cirka 500 bilderna som befinner sig där, ser man antingen ljusblått hav eller grön djungel. Big Boss glada ansikte, gärna med en dryck i handen, är även det ganska förekommande. Bali och Gili alltså – sikket ställe.

Men nu är det nya tag igen. Eller tag och tag. Kan säga att jag återigen är Yarrawonga-bo och det känns gött att vara tillbaka i buun. Bor hos Bryce som i sin tur bor i ett hus vid Yarrawongas golfbana. Här är det alltid mycket folk i form av bror, mor, kusiner och flickvänner nästan varje kväll. Runt 8-9 personer runt matbordet är inget ovanligt och det är full fart för det mesta på diskussioner och nya jobb som ska utföras. Inte mig emot.

Sedan vi landade i Melbourne för någon vecka sedan har ett besök på IKEA bockats av. Köpte den ack så praktiska byrån Malm som nu är välfylld med kläder och annat bröte. Så skönt det är att få packa upp ryggsäckens innehåll och få vika/hänga upp sina kläder. Mina 20 kilo jag bar på ryggen när jag först anlände här i Australien är numera det dubbla. En grov urrensning kommer att ske innan hemgång, det är ett som är säkert. Grejen är ju den att vädret ändras ju hela tiden beroende på vart man åker häromkring och det känns så onödigt att rensa ur och slänga bort jackor eller linnen när de kan komma till hands redan veckan efter. Igår strosade vi runt i shorts och linne för att idag vakna till spöregn där fleecejackan och jeansen kom väl till pass. Mamma och Anna – det var senaste uppdateringen från min garderob.

IKEA-besöket innehöll förutom den vita Malmbyrån även köttbullar med lingonsylt. Eller lingonsylt med köttbullar för att vara ärlig. ”Can I please have some extra jam” misstolkades nog en aning för på tallriken jag fick i min hand badade köttbullarna i denna mörkröda sylt. Gott. Bryce började helt utan förvarning att blanda sylten med potatismoset tills att det blev sådär ljusrosa, och jag insåg i denna stund att jag hittat min jämlike vad gällande mat. Under mina 24,5 levnadsår har jag inte hittat någon annan än mig själv och min far som gillar att blanda just dessa två. Fascinerande va?

Kanelbullar och lite annat gött fick även det följa med hem. Tack IKEA för att ni lanserat svenskt smågodis i lösvikt. Sen att det kostade 15 kr/hektot bekymrade jag mig inte för det minsta. I alla fall inte så länge jag hade den vita godisspaden i handen. Väl framme i kassan kanske det sved lite grand men ärligt - hur ofta får man tag på äkta vingummi och salta fiskar här borta? ”Ös på bara” var mitt motto under dessa fem minuter det tog att fylla godispåsen och jag frossade i surt, salt och sött hela vägen hem.

En roadtrip senare var vi tillbaka här i Yarra och hopsättningen av byrån påbörjades. Mmm att bygga med tekniklego under uppväxten må ha varit ett stort intresse men det har fasen inte gett någon utdelning i det vuxna livet. Jag är sämst på sånt där. Bortförklarade mina fyra överblivna skruvar efter själva hopbygget med att de var endast till bonus. ”Ifall du tappar bort ett par på vägen kan du ersätta dem med de nya” tyckte jag lät oskyldigt och trovärdigt. Bryce köpte inte min teori men godkände ändå den någon svajiga men ändå stilrena byrån.

Har under veckan som gått kollat till kossor och tjurar på gården familjen äger. Övat på skillsen vad gällande crosskörning och kommit in i att köra bil igen. Att få befinna sig på ett vidöppet gärde i solnedgången är som jag skrivit tidigare, helt fantastiskt. Att fortfarande få känna ljumma vindar i nacken och se solen gå ner långt där borta i horisonten. Hav, strand och sol i all ära men det är landsbygden som lyckats stjäla en del av mitt hjärta. Och så hoppas jag det alltid förblir.

Bryce och hans familj jobbar med att framställa och exportera djurfoder och höbalar i både Australien och utomlands. Diskussionerna bland familjemedlemmarna består som ni säkert förstår av lantbruksfrågor, priser, grödor, maskiner och hur väderleksrapporten ser ut för nästkommande vecka. Det är roligt att få följa med och se vad de arbetar med och se själva framställningen av fodret de säljer.  

Vad säljer dem då? Deras produkt är en torr och hårdpressad fyrkantig kub som är ca 2 cm hög/lång/bred. Denna innehåller lucern, havre, vanligt hö och andra sorter beroende på vad kunden vill ha. Hemma har man ju bara sett den vanliga cylinderformade pelletsen i mindre format. Detta är alltså något helt annat och deras företag är det enda i Australien som tillverkar just denna. Det är precis just sånt här som gör resandet roligt. Att träffa personer som sysslar med något helt annat och man får chansen att se/uppleva något nytt.

Bryce, hans bror Murray samt flickvännen Kelly och jag åkte häromdagen till Adelaide i South Australia på jobbresa. Eller åkte och åkte – vi flög! Murray har ett litet privatplan som tog oss till Adelaide på tre timmar istället för bilen som skulle ta det fyrdubbla. Flög i perfekt höjd så man på vägen kunde se fälten, Murray River, bergen och alla städer. Åksjuktabletten var min bästa vän under färden som var rätt så skakig. I Adelaide blev vi på flygplasten upplockade av Robbie som är ägare till ett företag vid namn Johnson’s. De exporterar foder och hö i en större mängd och vi var här på studiebesök kan man säga. Proffsigt och välarbetat ställe med robotar och maskiner som sköter allt vad gällande hårdpressning av höbalar, förpackning och pelletstillverkning. Detta var intressant att se då det skiljde sig en aning från Bryce’s familjs verksamhet här i Yarrawonga.

Fortsätter att sick-sacka mellan ämnena här som ni märker. Återgår till vardagen här i Yarrawonga för ett ögonblick. Jobbmässigt sett så hjälper jag just nu min vän Jodi med lite mindre arbeten på hennes gård. Hon har bland annat en cattle-yard som ska målas om och bli rostfri. Håller på och grunnar på om jag ska försöka hitta ett ”riktigt” jobb under tiden jag är här, eller om jag ska bara vara och njuta av den tid som är kvar? Någon hembiljett är inte bokad ännu men en sommar hemma i Sverige vore inte fel. Heller inte ett par tusen extra på kontot.

Vet dock inte riktigt vad jag skulle kunna söka inom? Bar kanske, servitris på en pub vore kul att testa. Den korta men ack så roliga karriären på Olstorps festplats sommaren 2013 var en bra upplevelse. Skulle säkert gå att fixa ett gårdsjobb/traktorjobb med, men det känner jag mig faktiskt lite mätt på. Det innebär oftast många timmar bakom ratten och säkerligen hyfsat betalt men skördesäsongen gjorde sitt i min bonna-tarm. Att genomföra skördningen utan skandaler var en stor grej för mig och jag vet inte riktigt om jag vill ge mig in i något liknande igen. Kanske ska låta lantbruksminnet förbi ett positivt sådant från Australien?

Jaa, neej - det var nog allt för tillfället. Känns som jag tömt hela hjärnan på tankar och funderingar. Detta inlägg skulle egentligen handla om något helt annat men nu blev det som det blev. Ni får nog i framtiden stå ut med diverse lantbruksinformation då det är det mest förekommande i mitt dagliga liv.

 

Kram på er!

Ett besök på IKEA i Melbourne
Cubes.
Gött att vara tillbaka i bootsen igen.
Kollar till korna.
Lucern
Mot Adelaide!
Hyffsat rak väg?
Kelly & Murray
Framme!
 

heey

Publicerad 2014-03-26 03:58:21 i Allmänt

Segast på att uppdatera , yeep.

Ska försöka skriva ihop ett inlägg ikväll om min första vecka tillbaka i Australien. Med bilder dessutom. 

på återseende. 

indonesien --> australien

Publicerad 2014-03-17 17:20:30 i Allmänt

Sista dagen i Bali då. Blandade känslor men mest positiva. Ska bli skönt att få komma ”hem” till Australien igen och vara tillbaka i rutiner osv. Trots att jag för tillfället inte har något jobb där, finns det ändå andra rutiner jag ser fram emot. Att få träna till exempel.

På dessa 23 dagar på Bali har det inte blivit mycket till träning då svetten rinner bara man går utanför dörren. Detta utan ansträngning. Känns inte helt lockande att knyta på sig joggingskorna och ge sig ut i värmen bland alla hundratals tutande mopeder, så träningen har därför lagts på hyllan denna månad. Vilka ursäkter va?

Sista dagarna här har spenderats på hotellet. Bryce kom fram utan problem efter ett par flygresor och båtturer. Hotellet vi bott på kan vara ett av de största hotellen jag bott på någonsin och trots det höga antalet hotellrum, känns det som om man är ensam. Frukosten vi käkat varje morgon är den indonesiska motsvarigheten på en Scandic-frukost och jag har till och med lyckats hitta grovt bröd. Det hör inte till vanligheterna. Har mestadels hängt nere vid stranden, tjötat ikapp lite drygt två månaders händelser och druckit alkohol på balkongen. Fint.

Flyget avgår imorgon kl 23.00 från Bali till Melbourne. Väl framme i Australien är en tripp till IKEA inplanerad. Jag längtar ihjäl mig efter lingonsylt och knäckebröd och av erfarenhet vet jag att just detta går att inhandla där.

Tack Bali för denna tid.

 

Här kommer ett par sista bilder.

 
 

vissa veckor går fortare än andra.

Publicerad 2014-03-13 16:11:00 i Allmänt

Ett litet uppehåll har det blivit här på bloggen. Anledningen? Att jag inte släpat med kameran överallt utan faktiskt levt framför den om man nu får skriva så utan att det låter dumt. Har spatserat runt här på ön och upptäckt nya restauranger på bakgator en bit från den befolkade huvudgatan. Bytt till mig två begagnade deckare på svenska hos en trevlig gubbe på den lokala bokhandeln Lycky Books och prutat på frukt och marknadsmat. Ett par drinkar har jag även hunnit sörpla i mig nedsjunken i en skön sackosäck på stranden.

Wernald har sedan ett par dagar tillbaka återvänt till Sverige och börjat jobba i vårsolen. Våra tre veckor tillsammans är utan tvekan de bästa på länge. Antal skratt och nya minnen är för många för att kunna räkna såhär i efterhand. Tack min vän.

Denna vecka på Gili Island har varit riktigt go med ett par nya möten med både lokalbefolkning och svenskar. Kikade häromdagen in till svenskägda Viking Bar där en saftig köttfärslimpa och krämig potatisgratäng gjorde min dag. Herregud så gött! Smakade överraskande nog precis som det ’ska’ och i tanken var jag hemma en sväng och vände.

Svenska turister är det allt annat än brist på och man hör hur det pratas svenska i nästan varje bar och affär. Till en början var det ovant och nästan skämmigt att prata av någon anledning. Det blir väl så när man helt plötsligt kan göra sig förstådd på sitt eget språk och även förstår vartenda ord alla andra säger - på gott och ont.

Efter en vecka på egen hand måste jag nu erkänna att svenskarna häromkring förgyllt mina dagar och man blir påmind om hur enkelt det är att umgås med folk hemifrån ändå. Träffat ett gäng från Stockholm som jag hittat på lite saker med, cykeltur runt ön, kollat solnedgång samt utgång på en irländsk pub. Good times.

Förutom de svensktalande backpackerna finns ju givetvis den glada lokalbefolkningen. Killarna som jobbar på stället jag bor möter en varje morgon med ett leende på läpparna. Tillmötesgående utan att på något sätt vara påträngande. De känns mer som vänner som man kan tjöta med om man känner för att vara social. Har fått enkla indonesiska hälsningsfraser nedskrivna på insidan av en bok och även delat med mig av svenska användbara ord så som ”hej snygging”. Skratten har varit många även här och de kommer nog aldrig glömma hur Big Boss shottade Absolut Vodka som aldrig förr.

I skrivandets stund sitter jag här med en tekopp framför mig. Kroppen har jag placerat i en av terrasserna med stråtak som är utplacerade på vår strand. Åskblixtarna avlöser varandra över grannön Lombok och det är en tidsfråga innan regnet öser ner. Monsunregn när det är som bäst.

Kan nu efter nästan 20 dagar här i Indonesien sammanfatta tiden med en mängd positiva ord. Solen, stränderna och alla glada människor har varit de stora pusselbitarna till vistelsen. Utan dem påminner Indonesien en hel del om Indien vad gällande infrastruktur, utbud i affärer och turiststråket är detsamma. Maten är något himmelskt god här och all nyfångad fisk och skaldjur påminner dig om att du befinner dig på en ö. Balinesisk mat är inte alls lika kryddstark som den Indiska och variationen är bred. Den grillade snappern marinerad i balinesisk sås som jag åt alla första måltiden har fortfarande inte blivit slagen. Den var något sanslöst god helt enkelt.

Indonesien får även ett högt betyg vad gällande turistvänlighet. Svårt att beskriva hur jag tänker, men under dessa veckor har jag aldrig riktigt känt mig som en turist. Det är klart att det för invånarna står ”svensk” i pannan på mig, men de får en i alla fall inte en att känna sig som en. Istället är man likasinnad och det är lätt att känna sig välkommen för den man är. Inte bara för att man har en bunt med sedlar i fickan alltså. Invånarna tar sig tid att sitta ner och prata och berättar gärna om sitt privatliv. Där får dem ett stort plus.

Men bland allt gott finns det även delar som är mindre positiva. Den halvt öppna handeln av droger, svampar och gräs i de flesta barer, restauranger och butiker kan ibland vara lite för påträngande. Är väl helt upp till var och en vad man vill syssla med, men ibland är det för många frågor och argumentationer om varför man inte tar något. Imorse när jag stod i bokhandeln och valde böcker dök det upp en kille som lätt var ett par år yngre än mig. ”Smoke weed? frågade han och fick svaret ”nej tack jag röker inte”. ”Varför inte?” Kom snabbt till svar och jag sa att jag inte gillar det helt enkelt. ”Men kom igen, bara prova lite, det kostar inget - du kan få första gratis!” var hans svar på detta. Ett par svarta ögon och en mun likt ett sträck från min sida var tydligen ett tillräckligt svar för killen som med skakande huvud begav sig därifrån.

En annan detalj som för mig är lite kämpigt är alla hästdroskor som cirkulerar runt på ön. Små ponnyer som i 35-graders värme drar runt på fyra passagerare med deras stora väskor i en tung droska. Många turister verkar tydligen tycka det är för långt för att ta sig runt till fots eller cykel på denna lilla ö. Inga skor under hovarna men desto mer pisk från kusken. Där får jag ibland vända bort huvudet.

Sammanfattningsvis har dessa veckor varit lugna och sköna med tid till bokläsning och samla tankarna. Inte för att det är så många tankar att samla (de lever nämligen ett fritt liv dag som natt i vilket fall) men ändå skönt att inte göra någonting speciellt. Bara vara. Äta, sova, dricka gott, prata med folk, äta lite till och gå tillbaka till bungalowen för en lugn kväll. Strandhäng och bättrat på brännan har gjort gott för själen och tanken på jobb ligger lite längre bak i tanken än tidigare. Late jäkel kan folk säkert tänka men denna semester har varit efterlängtad och jag vill nu i efterhand inte förändra något. Har fått lärt känna ett nytt land med dess befolkning som redan fått en speciell plats i mitt hjärta.

Hit rekommenderar jag alla att åka någon gång.

Big Boss checkar ut!
dessa miljoner...
Detta lass dras av en ponny...
tomato saos på en swandwich är inte att leka med!
svenskar.
goaste hänget på vår strand.
 

Och nu?

Nu väntar ett par dagar och nätter till här på Gili innan båten avgår till Bali. Min goda vän Bryce kommer och hälsar på den sista tiden för att sedan tillsammans ta flyget tillbaka till Melbourne, Australien. Där väntar ytterligare ett par månader i Yarrawonga. Ser jag fram emot!

 

Gili Island

Publicerad 2014-03-07 09:57:18 i Allmänt

Gårdagen var en mycket bra dag. För första gången på nån vecka gjorde vi faktiskt något vettigt. Vi motionerade!

Startade morgonen med bananpannkaka och färspressad apelsinjuice. Pannkakan de lagar här är så jäkla god rent ut sagt. De har tillagat en lite tjockare pannkaka och lyckats få in mosade bananbitar i den. Till det serveras färsk frukt så som ananas, melon och mer banan. Att starta dagen med denna rätt ett par meter från havet i morgonsolen är oslagbart.

Efter frukosten fortsatte vi med två timmars snorkling på revet utanför stranden vi vanligtvis hänger på. Hyrde simfötter och cyklop av stället vi bor vid för knappt några pengar alls. Såg en sköldpadda, en hel drös med fiskar och fina koraller.

 
Med fingrar liknande russin och ömma fötter var det dags för en dusch och skölja av allt saltvatten. På med rena torra kläder och ge sig ut på nästa tripp. Ön vi bor på är som jag sagt tidigare 8 km i omkrets. Hittills har vi hållit till på den östra sidan där det också är mest liv i form av restauranger och boenden.
 
Runt ön går en promenad/cykelväg längs med vita orörda stränder, grönska och små restauranger där du kan få dig en bit mat. I flera dagar har vi tjatat på oss själva och sagt att idag SKA vi utforska ön. Bättre sent än aldrig säger jag då vi igår faktiskt traskade runt hela ön för att få oss en helhetsbild.
 
och vi blev inte besvikna
 
 
Vi styrde norrut till en början där vi hittade ett häftigt ställe att äta lunch på. I en terrass som i princip låg ute i det ljusblåa havet avnjöt vi en god pizza. En kortare vila i havsbrisen gav oss ny energi och vi fortsatte färden. Solen strålar värmde på ordentligt där bland buskar, träd och sand och kepsen gjorde sitt jobb att hålla värmen borta från huvudet.

Törstiga blev vi givetvis och bestämde efter lunchstoppet att detta skulle bli en ”Drink&Go-tour”. Förutom vatten pimplades det därför en del drinkar på vägens gång och vi hittade ett par riktigt glassiga ställen att pausa på. En kall och läskande drink, en solstol, havsutsikt, bra musik från restaurangen och en god vän bredvid. Full pott!

 

 
 
När vi efter 5 (!) timmar tillslut rundat sista udden och var påväg hemåt till vår bungalow kände vi oss rätt sletna. En ny svartvit-mönstrad sarong fick följa med hem efter att blivit nedprutad till 30 kronor.
 

Ett par Smirnoff Ice öppnades på vår balkong och följdes sedan med ett par jordgubbsdrinkar på reggaebaren. Kvällen avslutades med ett par Baileys och mätta och definitivt mindre törstiga drog vi hem.

 
 
Lång dag där vi fick se många vackra platser. Önskar att alla som har möjlighet får se detta någon gång. Hoppas i framtiden att Gili Islands och öarna häromkring får bevara sitt lugn med små mysiga bungalows och inte blir ersatta med lyxhotell intill strandkanten. Sträckan runt ön var på flera ställen ännu inte asfalterad och man fick helt enkelt pulsa fram i sanden. Precis så som det ska vara.
 
Lokalbefolkningen är mycket hjälpsam utan att vara mitt framför näsan så fort man går utanför dörren. De känns mer som vänner och deras lugn smittar av sig. Indonesien har i och med besöket på denna ö hamnat högt upp på min reselista och jag har en känsla av att den platsen blir svår att ersätta.
 
 

:)

Publicerad 2014-03-06 17:34:48 i Allmänt

Idag har det hänt mycket här på ön.
Berättar mer imorrn! 

:) 

ö-liv.

Publicerad 2014-03-05 12:10:39 i Allmänt

Så där ja. Nu har vi lämnat fastlandet på Bali för en tid på Gili Islands. De tre paradisöarna som ligger strax utanför Balis granne Lombok.
 
Vi bor för närvarande på den största av öarna vid namn Gili Trawangan i en bungalow belägen precis vid havet. Här är all motortrafik förbjuden och folk tar sig istället fram till fots, genom cykel eller hästdroskor. Helt annat mot den stressiga trafiken på Bali alltså.
 
I väntan på båten från Bali...
 
Framme på Gili Trawangan.
 
Lombok i bakgrunden.
 
Våra förväntningar på Gili Islands innan avresa var att vi skulle ha det lugnt och skönt med massa sol och bad. Och hittills har ön inte gjort oss besvikna. Vilket paradis vi hamnat i! Kritvita stränder med ljusblått vatten. Palmer och paraplydrinkar.
 
Har stranden i princip utanför dörren där vi också äter vår frukost. Grannen råkar givetvis vara öns bästa reggaebar med liveband. Behöver nog inte skriva vart vi hänger på kvällarna?
 
Vår bungalow
 
Planen här är att snorkla och åka på kanottur. Wernald stannar här tills att han flyger hem på söndag morgon. Jag har tänkt hyra bungalowen ett par nätter till och dryga ut tiden här. Kan inte tänka mig ett bättre ställe av det jag sett hittills.

Under våra dagar här har vi också tänkt stega runt ön till fots då den endast är 8 km i omkrets. Ön kryllar för övrigt av svenskar och andra skandinaver och vi såg idag en restaurang som lagade svenska köttbullar. Får nog bli ett besök där också.

Nu en liten vila efter en tuff dag här i paradiset…

 
kram på er mina nära och kära
 

en helt vanlig dag ...

Publicerad 2014-03-05 09:56:00 i Allmänt

Wernald kommer in i Bungalowen efter att ha promenerat bort till kiosken för att köpa Pringles. Möts av en lite chokad men fulliskratt Wernald. Jag frågar vad som hänt och får denna scenen berättad för mig.
 
Wernald stegar in i kiosken. 
Hittar chipsen han vill ha.
Går fram till kassan.
Under betalning får han frågan från killen över disken:
 
- Killen: Hey Big Boss, you like the sunset?
- Wernald: Yes, I like the sunset.
- Killen kontrar direkt med: Smoke weed?
- Wernald: ehm.. No
- Killen igen: Maybe a Magic Mushroom?
- Wernald: ehmmm. No
 
Wernald betalar för sig och stegar ut därifrån.
Vem kommer ens på att fråga detta över en påse chips och inleda med frågan om han gillar solnedgången?!
 
HAHAHA

På tur med Putu

Publicerad 2014-03-04 17:01:52 i Allmänt

Befinner man sig på turistställen så som vi gjort de sista dagarna på Bali, går det inte att undgå alla ivriga försäljare på stadens gator. Ägarna till affärerna tar det rätt lugnt men värre är det med chaufförer som alla vill sälja taxi- eller rundresor.
 
Av en slump träffade vi en glad och trevlig kille i en matbutik som frågade oss om vi hade några planer under vår vistelse i Ubud. Vi berättade för honom att vi gärna skulle vilja se risodlingar, tempel och gärna den mer lantliga delen av Bali.
 
 
Sagt och gjort, dagen efter blev vi vid 9-tiden upplockade av den glada och trevliga killen från matbutiken som visade sig vara guide och född/uppväxt i Ubud. Putu var namnet han var en jämngammal pöjk med världens goaste humor. Han berättade om landet i sig, hur det var uppbyggt med religion och högtider.
 
Hans historier innehöll även personliga inslag så som flickvänner och framtidsdrömmar. Lyssnade gjorde vi även om det var en aning svårt att plocka upp allt då våra accenter är som dag och natt. Puto var mycket imponerad av att Mattias var egenföretagare och frågorna avlöste varandra under hela bilturen.
 
 
Vart åkte vi då?
 

Första stoppet var på ett stort konstcentrum i Ubud där de målade de mest fantastiska tavlorna vi sett. Hittar man inget som faller en i smaken där, då är man nog kräsen.

Vi hittade för många målningar som gärna hade fått följt med hem, dock tyckte inte plånboken detsamma. Besökte även ett hantverkscentrum där de specialiserade sig på silversmide. Intressant men lite för turistigt och där av överpriser på det mesta.

 
Efter någon timmes bilresa innehållande tjöt om allt möjligt stannade vi till på en organisk trädgård med egen kaffetillverkning. Detta kom att bli rundresans höjdpunkt! Efter att ha vandrat runt i den organiska trädgården innehållande olika kaffebönor och en mängd andra växter, var det dags för provsmakning.
 
 
En specialitet här på Bali är Kopi Luwak-kaffe som är framställt på ett minst sagt intressant sätt. Där har kaffebönorna ätits upp av ett mårddjur (som kallas Luwak av lokalbefolkningen) och bönorna passerar sedan genom djurets matsmältning utan att förstöras. När de sedan kommer ut i andra änden tvättas bönorna och rostas för att sedan bli till drickbart kaffe.
 
Denna process tar tid och priset på detta är därför rätt saftigt. Kopi Luwak-kaffet klassas som världens dyraste kaffe och priset på en kaffekopp kostade 30 sek. Detta är väl en helt naturlig summa svenska mått mätt men en förmögenhet här. För en enda kopp!
 
 
Vi ville ju inte vara sämre så väl på plats på trädgårdens café beställde vi in en kopp av världens dyraste kaffe. Som också är utsketet av ett djur för att prata klarspråk.
 
Och hur smakade det då? GUDOMLIGT! Jag som inte ens dricker kaffe i någon större mängd sörplade i mig hälften och eftersmaken på denna svarta dryck var inte besk som mycket annat. Bara väldigt väldigt god med mängder av smak. Wernald tyckte även han att det var löjligt gott (hans eget uttryck) och sörplade i sig andra halvan.
 
 
Med magarna fulla av kaffe gick bilturen vidare genom Balis landsbygd med dess lösspringande hundar och mopedåkande familjer. Jag blir alltid lika fundersam hur folk lyckas klämma in hela familjen på 4-5 stycken medlemmar på samma moped. Priset togs i Indien då barnet (som inte var många månader) låg i en flätad korg hängandes ut ifrån styret. Men alla lyckade sätt är väl lyckade?
 

På Bali odlas det en hel del ris och att besöka en odling, som jag nämnde tidigare, låg högt upp på önskelistan. Besöket på Ceking Rice Terrace blev därför ett lyckat besök och utsikten över de gröna odlingarna var helt fantastisk.

Är rätt fascinerande att dessa terrassliknande våningar skapats naturligt. Vi gjorde en kortare vandring runt plantagen och träffade skönaste gubben som högg upp kokosnötter. Det hade han gjort förr.

 
Resan gick så småningom vidare norrut på ön med siktet på vulkanen vid Danau Batur. Bilresan hit var krokig och jag påmindes om att den där åksjuktabletten kanske inte hade varit så tokig ändå. Fan vad åksjuka kan förstöra rent ut sagt.
 
Väl framme vid Danau Batur tog vi därför en timmes paus med lunch. Lunchen var tänkt att bli höjdpunkten på dagen (alltid något med mat!) men det blev inte mer än ett tefat fyllt med salta pommes frites för min del. Restaurangen vi åt på borde komma med i Lonely Planet med motiveringen ”bästa utsikt” då vi hade vulkanen rakt framför våra näsor. Det var en hissnande känsla att sitta där utan fönster framför sig och man fick nypa sig i armen ett par gånger.
 
 
Åksjukan släppte så småningom när tabletten började verka och resan fortsatte tillbaka söderut till dagens sista hållplats. Besök på ett tempel.
 
Just denna dag, som var en lördag, firade landet något med fullmåne (ja, mina kunskaper inom religion är mycket begränsade) och templet var därför fullt med folk. I förra inlägget skrev jag att vi trampade i en redig turistfälla och det är den jag ska försöka beskriva nu.
 
 
”Tempel”. Tänkte vi. Heligt, religiöst och förmodligen öppet för allmänheten. Vi stegade in mot templet efter att ha fått var sin sarong lindad runt höfterna. Putu var en väl förberedd guide. Dock uppstod det ett litet missförstånd när vi kom till templets entré. För det första kostade det en slant att gå in (helt förståeligt) och vi betalde våra biljetter.
 
Från ingenstans dök det upp en kvinna med en påse i handen. Utan att riktigt veta vad som hände stod Wernald helt plötsligt utsmyckad med ett bälte runt midjan och en bandana runt huvudet. En rosa med guldglitter på dessutom.
 
Jag började asgarva men innan jag visste ordet om hade även jag ett bälte runt midjan. ”Jaja, detta skulle bäras för att visa respekt i templet och det är ju bara att ta seden dit man kommer” tänkte vi. Första överraskningen kom när kvinnan som snörat på oss detta ville ha betalt för det. Okej, vi gav henne det hon ville ha och påbörjade vår vandring. Banden var ju ändå rätt så fina och kunde fungera som ett minne från Bali. Dock slutade det inte här...
 
 
Templet i sig var intressant med böner, gåvor och vackert utsmyckade kvinnor och män. Vi strögade runt bland de pampiga byggnaderna någon halvtimme och fotograferade. Färgglada statyer och charmigt utformade torn höll kameran sysselsatt.
 
Balis mest efterhängsna och tandlöse man förföljde oss runt templet och ville vid ett tillfälle visa oss något utanför templets murar. Mannen i fråga kunde inte ett ord engelska och vi blev därför rätt misstänksamma när han började vinka på oss för att följa med honom ut från området.
 
Vägen ledde ner på en bakgata men där tackade vi för oss och vände om. Visst, man ska inte vara misstänksam utan anledning men just detta fick vi lite dåliga vibbar av. ”Två lättlurare svenskar iklädda sarong med rosa bandana - rånade på bakgata i bergsby på norra Bali” var rubriken vi såg framför oss.
 
 
...åter till vår tvist med, vad vi trodde, våra nyinköpta bandanas och bälten. När vi kände att vi fått nog med tempel och efterhängsamma män började vi gå mot Putu och vår parkerade bil. Där blev vi stoppade av kvinnan som tidigare krängt dessa bälten till oss. Hon propsade nämligen på att vi skulle ta av oss allt igen för att ge tillbaka det.
 
Vi gjorde som hon sa och insåg just precis i denna stund att vi haft dessa saker vi betalat för till låns. Vi har alltså HYRT en bandana. I ett tempel. På Bali.
 

vi skrattade gott åt detta hela vägen hem…

 

dance

Publicerad 2014-03-02 15:02:03 i Allmänt

Härom kvällen var vi på kulturell dans i Ubud Temple. Häftigt att se och man påmindes om filmen Mulan av någon anledning. Dansen hade runt åtta olika akter och alla skulle berätta sina egen historia.

Inledningsdansen var förr i tiden till för att underhålla kungen och tjejerna var vackert utsmyckade. Förmodligen var denna uppvisning det närmsta vi kommer vad gällande balinesisk kultur. Och för 48 svenska kronor var det helt klart värt det.


söndag.

Publicerad 2014-03-02 14:45:45 i Allmänt

Vi lever och mår bra :)
 
Har varit en ganska lång resdag idag så just nu tar vi det mest lugnt i vår Bungalow. Öppnat några kalla drycker, lyssnar på reggae från Spotify och tjötar skit. 
 
Imorgon kommer en uppdatering om vad vi hittade på sista dagen i Ubud. Kan väl säga så att vi trampade rätt ordentligt i en turistfälla. Roligt att skratta åt det nu i efterhand men igår va det kanske inte lika sköj... 
 
Trevlig helg där hemma med Vasaloppet och Gbg Horse Show på tv:n !
 
 
Min profilbild

Sara

på rundresa i Australien för andra gången.

Senaste inläggen

Arkiv