australien

På tur med Putu

Publicerad 2014-03-04 17:01:52 i Allmänt

Befinner man sig på turistställen så som vi gjort de sista dagarna på Bali, går det inte att undgå alla ivriga försäljare på stadens gator. Ägarna till affärerna tar det rätt lugnt men värre är det med chaufförer som alla vill sälja taxi- eller rundresor.
 
Av en slump träffade vi en glad och trevlig kille i en matbutik som frågade oss om vi hade några planer under vår vistelse i Ubud. Vi berättade för honom att vi gärna skulle vilja se risodlingar, tempel och gärna den mer lantliga delen av Bali.
 
 
Sagt och gjort, dagen efter blev vi vid 9-tiden upplockade av den glada och trevliga killen från matbutiken som visade sig vara guide och född/uppväxt i Ubud. Putu var namnet han var en jämngammal pöjk med världens goaste humor. Han berättade om landet i sig, hur det var uppbyggt med religion och högtider.
 
Hans historier innehöll även personliga inslag så som flickvänner och framtidsdrömmar. Lyssnade gjorde vi även om det var en aning svårt att plocka upp allt då våra accenter är som dag och natt. Puto var mycket imponerad av att Mattias var egenföretagare och frågorna avlöste varandra under hela bilturen.
 
 
Vart åkte vi då?
 

Första stoppet var på ett stort konstcentrum i Ubud där de målade de mest fantastiska tavlorna vi sett. Hittar man inget som faller en i smaken där, då är man nog kräsen.

Vi hittade för många målningar som gärna hade fått följt med hem, dock tyckte inte plånboken detsamma. Besökte även ett hantverkscentrum där de specialiserade sig på silversmide. Intressant men lite för turistigt och där av överpriser på det mesta.

 
Efter någon timmes bilresa innehållande tjöt om allt möjligt stannade vi till på en organisk trädgård med egen kaffetillverkning. Detta kom att bli rundresans höjdpunkt! Efter att ha vandrat runt i den organiska trädgården innehållande olika kaffebönor och en mängd andra växter, var det dags för provsmakning.
 
 
En specialitet här på Bali är Kopi Luwak-kaffe som är framställt på ett minst sagt intressant sätt. Där har kaffebönorna ätits upp av ett mårddjur (som kallas Luwak av lokalbefolkningen) och bönorna passerar sedan genom djurets matsmältning utan att förstöras. När de sedan kommer ut i andra änden tvättas bönorna och rostas för att sedan bli till drickbart kaffe.
 
Denna process tar tid och priset på detta är därför rätt saftigt. Kopi Luwak-kaffet klassas som världens dyraste kaffe och priset på en kaffekopp kostade 30 sek. Detta är väl en helt naturlig summa svenska mått mätt men en förmögenhet här. För en enda kopp!
 
 
Vi ville ju inte vara sämre så väl på plats på trädgårdens café beställde vi in en kopp av världens dyraste kaffe. Som också är utsketet av ett djur för att prata klarspråk.
 
Och hur smakade det då? GUDOMLIGT! Jag som inte ens dricker kaffe i någon större mängd sörplade i mig hälften och eftersmaken på denna svarta dryck var inte besk som mycket annat. Bara väldigt väldigt god med mängder av smak. Wernald tyckte även han att det var löjligt gott (hans eget uttryck) och sörplade i sig andra halvan.
 
 
Med magarna fulla av kaffe gick bilturen vidare genom Balis landsbygd med dess lösspringande hundar och mopedåkande familjer. Jag blir alltid lika fundersam hur folk lyckas klämma in hela familjen på 4-5 stycken medlemmar på samma moped. Priset togs i Indien då barnet (som inte var många månader) låg i en flätad korg hängandes ut ifrån styret. Men alla lyckade sätt är väl lyckade?
 

På Bali odlas det en hel del ris och att besöka en odling, som jag nämnde tidigare, låg högt upp på önskelistan. Besöket på Ceking Rice Terrace blev därför ett lyckat besök och utsikten över de gröna odlingarna var helt fantastisk.

Är rätt fascinerande att dessa terrassliknande våningar skapats naturligt. Vi gjorde en kortare vandring runt plantagen och träffade skönaste gubben som högg upp kokosnötter. Det hade han gjort förr.

 
Resan gick så småningom vidare norrut på ön med siktet på vulkanen vid Danau Batur. Bilresan hit var krokig och jag påmindes om att den där åksjuktabletten kanske inte hade varit så tokig ändå. Fan vad åksjuka kan förstöra rent ut sagt.
 
Väl framme vid Danau Batur tog vi därför en timmes paus med lunch. Lunchen var tänkt att bli höjdpunkten på dagen (alltid något med mat!) men det blev inte mer än ett tefat fyllt med salta pommes frites för min del. Restaurangen vi åt på borde komma med i Lonely Planet med motiveringen ”bästa utsikt” då vi hade vulkanen rakt framför våra näsor. Det var en hissnande känsla att sitta där utan fönster framför sig och man fick nypa sig i armen ett par gånger.
 
 
Åksjukan släppte så småningom när tabletten började verka och resan fortsatte tillbaka söderut till dagens sista hållplats. Besök på ett tempel.
 
Just denna dag, som var en lördag, firade landet något med fullmåne (ja, mina kunskaper inom religion är mycket begränsade) och templet var därför fullt med folk. I förra inlägget skrev jag att vi trampade i en redig turistfälla och det är den jag ska försöka beskriva nu.
 
 
”Tempel”. Tänkte vi. Heligt, religiöst och förmodligen öppet för allmänheten. Vi stegade in mot templet efter att ha fått var sin sarong lindad runt höfterna. Putu var en väl förberedd guide. Dock uppstod det ett litet missförstånd när vi kom till templets entré. För det första kostade det en slant att gå in (helt förståeligt) och vi betalde våra biljetter.
 
Från ingenstans dök det upp en kvinna med en påse i handen. Utan att riktigt veta vad som hände stod Wernald helt plötsligt utsmyckad med ett bälte runt midjan och en bandana runt huvudet. En rosa med guldglitter på dessutom.
 
Jag började asgarva men innan jag visste ordet om hade även jag ett bälte runt midjan. ”Jaja, detta skulle bäras för att visa respekt i templet och det är ju bara att ta seden dit man kommer” tänkte vi. Första överraskningen kom när kvinnan som snörat på oss detta ville ha betalt för det. Okej, vi gav henne det hon ville ha och påbörjade vår vandring. Banden var ju ändå rätt så fina och kunde fungera som ett minne från Bali. Dock slutade det inte här...
 
 
Templet i sig var intressant med böner, gåvor och vackert utsmyckade kvinnor och män. Vi strögade runt bland de pampiga byggnaderna någon halvtimme och fotograferade. Färgglada statyer och charmigt utformade torn höll kameran sysselsatt.
 
Balis mest efterhängsna och tandlöse man förföljde oss runt templet och ville vid ett tillfälle visa oss något utanför templets murar. Mannen i fråga kunde inte ett ord engelska och vi blev därför rätt misstänksamma när han började vinka på oss för att följa med honom ut från området.
 
Vägen ledde ner på en bakgata men där tackade vi för oss och vände om. Visst, man ska inte vara misstänksam utan anledning men just detta fick vi lite dåliga vibbar av. ”Två lättlurare svenskar iklädda sarong med rosa bandana - rånade på bakgata i bergsby på norra Bali” var rubriken vi såg framför oss.
 
 
...åter till vår tvist med, vad vi trodde, våra nyinköpta bandanas och bälten. När vi kände att vi fått nog med tempel och efterhängsamma män började vi gå mot Putu och vår parkerade bil. Där blev vi stoppade av kvinnan som tidigare krängt dessa bälten till oss. Hon propsade nämligen på att vi skulle ta av oss allt igen för att ge tillbaka det.
 
Vi gjorde som hon sa och insåg just precis i denna stund att vi haft dessa saker vi betalat för till låns. Vi har alltså HYRT en bandana. I ett tempel. På Bali.
 

vi skrattade gott åt detta hela vägen hem…

 

Kommentarer

Postat av: Monica

Publicerad 2014-03-05 10:18:06

Underbara foton och jättebra skrivet som vanligt! Ubud var vi som sagt i men missade risterasserna ( har sett på andra ställen ) men vi var på väg dit plus vulkanen men blev stoppade av syndaflodregn. Nu vill jag tillbaka! Skrattade gott åt turistfällan i templet men ni verkar ändå haft en god upplevelse och hon behöver säkert pengarna som ni hade råd att betala ;).
Ha det gott! Monica

Postat av: Mammi

Publicerad 2014-03-05 11:48:59

Hahahaha....bäst var Wernald i bandana och sarong...Klockrent!!
Minns du i Turkiet, Sara...när vi fick ta på oss huckle och kjol i moskén, och Eric höll på at skratta på sig..tyckte vi såg ut som Påskakäringar....hmm

Postat av: Agnetha

Publicerad 2014-03-05 20:31:34

Så mycket intressant, spännande och roligt att läsa! Och så alla fantastiska foton!Alltid kul att gå in och läsa dina texter,Sara! Ha det skönt och bra! Kram från Agnetha som blivit farmor till en liten Sigge sen sist.

Kommentera inlägget här
Publiceras ej
Min profilbild

Sara

på rundresa i Australien för andra gången.

Senaste inläggen

Arkiv