australien

vissa veckor går fortare än andra.

Publicerad 2014-03-13 16:11:00 i Allmänt

Ett litet uppehåll har det blivit här på bloggen. Anledningen? Att jag inte släpat med kameran överallt utan faktiskt levt framför den om man nu får skriva så utan att det låter dumt. Har spatserat runt här på ön och upptäckt nya restauranger på bakgator en bit från den befolkade huvudgatan. Bytt till mig två begagnade deckare på svenska hos en trevlig gubbe på den lokala bokhandeln Lycky Books och prutat på frukt och marknadsmat. Ett par drinkar har jag även hunnit sörpla i mig nedsjunken i en skön sackosäck på stranden.

Wernald har sedan ett par dagar tillbaka återvänt till Sverige och börjat jobba i vårsolen. Våra tre veckor tillsammans är utan tvekan de bästa på länge. Antal skratt och nya minnen är för många för att kunna räkna såhär i efterhand. Tack min vän.

Denna vecka på Gili Island har varit riktigt go med ett par nya möten med både lokalbefolkning och svenskar. Kikade häromdagen in till svenskägda Viking Bar där en saftig köttfärslimpa och krämig potatisgratäng gjorde min dag. Herregud så gött! Smakade överraskande nog precis som det ’ska’ och i tanken var jag hemma en sväng och vände.

Svenska turister är det allt annat än brist på och man hör hur det pratas svenska i nästan varje bar och affär. Till en början var det ovant och nästan skämmigt att prata av någon anledning. Det blir väl så när man helt plötsligt kan göra sig förstådd på sitt eget språk och även förstår vartenda ord alla andra säger - på gott och ont.

Efter en vecka på egen hand måste jag nu erkänna att svenskarna häromkring förgyllt mina dagar och man blir påmind om hur enkelt det är att umgås med folk hemifrån ändå. Träffat ett gäng från Stockholm som jag hittat på lite saker med, cykeltur runt ön, kollat solnedgång samt utgång på en irländsk pub. Good times.

Förutom de svensktalande backpackerna finns ju givetvis den glada lokalbefolkningen. Killarna som jobbar på stället jag bor möter en varje morgon med ett leende på läpparna. Tillmötesgående utan att på något sätt vara påträngande. De känns mer som vänner som man kan tjöta med om man känner för att vara social. Har fått enkla indonesiska hälsningsfraser nedskrivna på insidan av en bok och även delat med mig av svenska användbara ord så som ”hej snygging”. Skratten har varit många även här och de kommer nog aldrig glömma hur Big Boss shottade Absolut Vodka som aldrig förr.

I skrivandets stund sitter jag här med en tekopp framför mig. Kroppen har jag placerat i en av terrasserna med stråtak som är utplacerade på vår strand. Åskblixtarna avlöser varandra över grannön Lombok och det är en tidsfråga innan regnet öser ner. Monsunregn när det är som bäst.

Kan nu efter nästan 20 dagar här i Indonesien sammanfatta tiden med en mängd positiva ord. Solen, stränderna och alla glada människor har varit de stora pusselbitarna till vistelsen. Utan dem påminner Indonesien en hel del om Indien vad gällande infrastruktur, utbud i affärer och turiststråket är detsamma. Maten är något himmelskt god här och all nyfångad fisk och skaldjur påminner dig om att du befinner dig på en ö. Balinesisk mat är inte alls lika kryddstark som den Indiska och variationen är bred. Den grillade snappern marinerad i balinesisk sås som jag åt alla första måltiden har fortfarande inte blivit slagen. Den var något sanslöst god helt enkelt.

Indonesien får även ett högt betyg vad gällande turistvänlighet. Svårt att beskriva hur jag tänker, men under dessa veckor har jag aldrig riktigt känt mig som en turist. Det är klart att det för invånarna står ”svensk” i pannan på mig, men de får en i alla fall inte en att känna sig som en. Istället är man likasinnad och det är lätt att känna sig välkommen för den man är. Inte bara för att man har en bunt med sedlar i fickan alltså. Invånarna tar sig tid att sitta ner och prata och berättar gärna om sitt privatliv. Där får dem ett stort plus.

Men bland allt gott finns det även delar som är mindre positiva. Den halvt öppna handeln av droger, svampar och gräs i de flesta barer, restauranger och butiker kan ibland vara lite för påträngande. Är väl helt upp till var och en vad man vill syssla med, men ibland är det för många frågor och argumentationer om varför man inte tar något. Imorse när jag stod i bokhandeln och valde böcker dök det upp en kille som lätt var ett par år yngre än mig. ”Smoke weed? frågade han och fick svaret ”nej tack jag röker inte”. ”Varför inte?” Kom snabbt till svar och jag sa att jag inte gillar det helt enkelt. ”Men kom igen, bara prova lite, det kostar inget - du kan få första gratis!” var hans svar på detta. Ett par svarta ögon och en mun likt ett sträck från min sida var tydligen ett tillräckligt svar för killen som med skakande huvud begav sig därifrån.

En annan detalj som för mig är lite kämpigt är alla hästdroskor som cirkulerar runt på ön. Små ponnyer som i 35-graders värme drar runt på fyra passagerare med deras stora väskor i en tung droska. Många turister verkar tydligen tycka det är för långt för att ta sig runt till fots eller cykel på denna lilla ö. Inga skor under hovarna men desto mer pisk från kusken. Där får jag ibland vända bort huvudet.

Sammanfattningsvis har dessa veckor varit lugna och sköna med tid till bokläsning och samla tankarna. Inte för att det är så många tankar att samla (de lever nämligen ett fritt liv dag som natt i vilket fall) men ändå skönt att inte göra någonting speciellt. Bara vara. Äta, sova, dricka gott, prata med folk, äta lite till och gå tillbaka till bungalowen för en lugn kväll. Strandhäng och bättrat på brännan har gjort gott för själen och tanken på jobb ligger lite längre bak i tanken än tidigare. Late jäkel kan folk säkert tänka men denna semester har varit efterlängtad och jag vill nu i efterhand inte förändra något. Har fått lärt känna ett nytt land med dess befolkning som redan fått en speciell plats i mitt hjärta.

Hit rekommenderar jag alla att åka någon gång.

Big Boss checkar ut!
dessa miljoner...
Detta lass dras av en ponny...
tomato saos på en swandwich är inte att leka med!
svenskar.
goaste hänget på vår strand.
 

Och nu?

Nu väntar ett par dagar och nätter till här på Gili innan båten avgår till Bali. Min goda vän Bryce kommer och hälsar på den sista tiden för att sedan tillsammans ta flyget tillbaka till Melbourne, Australien. Där väntar ytterligare ett par månader i Yarrawonga. Ser jag fram emot!

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej
Min profilbild

Sara

på rundresa i Australien för andra gången.

Senaste inläggen

Arkiv