australien

sista veckan !

Publicerad 2014-05-11 16:10:18 i Allmänt

Sista veckan här i Yarrawonga går i rasande fart. Efter att Bryce åkte till USA har jag grejat med lite av varje och bockat av min lista. Tack far för du överfört denna listegenskap till din mellersta dotter. Utan lista känner jag mig vilse. Så fort något kommer upp i huvudet som bör göras eller kommas ihåg, skriver jag upp det på anteckningarna i min mobil.

Bra? Dåligt? Vet ej svaret på det men utan lista har jag svårt att se vardagen snurra. Nej, riktigt så illa är det kanske inte men det är skönt att kunna stryka en punkt och slippa tänka på den/det mer.

Ett besök i grannstaden Wangaratta gjordes igår och fyra kassar med bröte följde med hem i baksätet. Skor, flipflop, lite kläder, prylar och förmodligen saker jag inte alls behöver egentligen blev dagens fångst. Dagens höjdpunkt var lunchen vi hade på ett mysigt café. Där åt Kelly och jag fetaostsallad med laxbagels och creme cheese. Klagar icke.

_________________________________________________________

Har överfört, rensat och framkallat en hel del bilder under veckan som gått. Bytte bilder med Bryce så att vi har varandras och det är uppe i ett tusental foton efter dessa månader jag varit här. Kor, traktorer, kaffekoppar och höbalar pryder de flesta foton och jag blir glad när jag bläddrar igenom bildmappen ’Yarrawonga del.2’.

Inte trodde jag att jag skulle komma tillbaka hit och träffa denna underbara familj. Detta möte var inte med på min att göra –lista i Australien om man säger så. Flexibel är ett starkt ord i detta sammanhang, chanstagning passar bättre. Och chansen jag tog att komma tillbaka hit för att umgås med dessa människor blev som ni förstått vid detta laget – succé.

 
Även om Bryce inte är här för tillfället, så är det med ett leende på läpparna man kommer in i detta hus. Det som till en början kändes ovant med alla runt omkring känns idag helt naturligt. Det är för det mesta någon som har TV:n på hög volym, någon som duschar, någon som lagar mat och någon som pratar i mobilen genom högtalaren.

Saker jag fick halvt panik över i början känns idag rätt fåniga och jag ser istället allt detta sällskap som en tillgång. De gör min vardag och en mer lättsam familj får man leta efter. Oavsett om det handlar om vem som ska skjutsa vem, vem som ska handla den där mjölken på Woolworths eller vem som ska dammsuga så är det aldrig något problem.

Lärorikt att bo i andra familjer för att se hur vardagen fungerar på annat håll.  Nu känner jag istället hur mycket jag kommer sakna allas sällskap och det infinner sig en liten panikkänsla bara genom det. Tur är väl att jag har de fyra personerna som betyder mest i mitt liv på hemmaplan. Utan ert stöd hade denna resa inte varit genomförbar.

Mor, Far, Anna och Eric – snart ses vi.

____________________________________________________________

Hösten gör sig påmind mer och mer för var dag som går och det känns gött inombords vid tanken på att man kommer hem till varmare klimat. Inga sommartemperaturer än men vi går i alla fall mot sommar där hemma. Här går vi mot vinter.

Yarrawonga för mig har alltid inneburit 35-40gradiga temperaturer där solens strålar riktigt bränner under dygnets varmaste timmar. Att gå gatan fram i jacka med en mugg fylld av varm choklad passar inte riktigt in här. Vanligtvis är det ju shorts, flipflop och en tvåliters vattenflaska under armen. 

Ibland kikar solen fram och värmer gött i ett hörn i lä från vinden. Solbrännan är ett minne blott och det är alltså en helt vanlig Sara som anländer till Sverige om ett par dagar.

Håret har möjligtvis blivit en nyans ljusare men annars skulle jag inte vilja säga att det är en hundraprocentig backpacker som återvänder hem. Med det menar jag att jag är utan solbränna, halvtrasiga urtvättade kläder och tovigt hår på huvudet. Nej, istället är det en nästan 25-årig, glad och förväntansfull Orlekatös med en enorm längtan efter en Kopparberg Äpple 7.0 som står där på Arlanda. Cider och sommar alltså. Snart är det vi, hajjemen!  

Jodie & jag på trädgårdsjobb.
Projekt målning är numera avklarat och de prickiga målarkläderna ligger i soptunnan.
Jodi & hennes far John som förövrigt är en av de mest karaktäristiska människorna jag någonsin mött.
 

Håller på och packar mina väskor inför hemresan men det går sådär om jag ska vara helt ärlig. Flygbiljetten tillåter max 30 kg i det incheckade bagaget och det borde ju inte gå att överskrida? Jo, det kommer jag förmodligen göra. Men det får lösa sig.

Goaste, och också sista, kvällen ute hos korna.
Fick provköra denna häromdan...
 
 
Ett inlägg som sammanfattar månaderna som gått i både bild- och textform är påväg...
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej
Min profilbild

Sara

på rundresa i Australien för andra gången.

Senaste inläggen

Arkiv