australien

TACK

Publicerad 2014-05-13 16:12:00 i Allmänt

 

Det här inlägget är tillägnat till er - mina trogna läsare.

 

Familjemedlemmar, vänner, släktingar i världens alla hörn, arbetskollegor och förmodligen en och annan främling. Vilken tid vi haft tillsammans. Ni må vara få, men attans vad ni varit skarpa och med i svängarna på vad som hänt här borta dessa åtta månader.

Det är med ett leende på läpparna jag varje dag har loggat in på blogg.se, Facebook eller min mail för att läsa era stöttande kommentarer. Varje liten, eller stor, kommentar gör mig alldeles varm och det är till stor del tack vare dessa välskrivna ord som fått en trampa vidare här på andra sidan jorden. Att veta att ni läser, försöker förstå mina tankegångar som ibland spretar åt alla håll och att ni stått ut med alla lantbrukstermer och maskinmodeller.

Under dessa månader har vi hunnit gå igenom en hel del. Reseskildringar, djupa diskussioner med mig själv, detaljerad förklaring över min arbetssituation och framförallt alla hundratals bilder vi delat. Att publicera foton här på bloggen under resans gång gör det hela roligare och mer lättförståeligt för läsaren och framförallt slipper vi bläddra igenom ca 3000 foton när vi ses.

 

Utan er hade det aldrig gått.

 

Känslorna är många när det kommer till att resa hem. Det är väl förståeligt. Halva hjärtat vill vara kvar, spinna vidare med livet här tillsammans med människorna jag lärt känna så väl. Halva hjärtat kan inte vänta en dag till att få träffa min underbara familj och vänner och få sprätta runt på viddera hemma i Orleka.

Kluven är ett passande ord i sammanhanget men jag vet också att gör rätt i att fara hemåt. Har tanken börjat gro i huvudet att man vill hem är det för en anledning och då känner jag att man ska vara nöjd med det man åstadkommit. Och med en sommar runt hörnet hemma känns beslutet ännu lättare.

Dessa nästan 8 månader på resande och arbetande fot har varit lärorika, tuffa, roliga och framförallt väl genomförda. Med det sista menar jag att det inte har varit en dans på rosor då hemlängtan kommit och farit lite som den velat. Denna känsla är något jag inte behövt ta itu med under tidigare långresor och den har strulat till det emellanåt.

Ingen tvingade mig att åka hit, det var mitt beslut och jag vill inte framställa det hela på annat sätt heller. Men det är inte förrän man är iväg som man vet hur man känner och det är väl kanske det som är tjusningen med själva resandet? Ovissheten.

Att komma hem känns därför som ett naturligt beslut och jag ser fram emot att få smälta detta, krama om mina nära och kära samt blicka tillbaka och minnas alla fina stunder. Minnas och hålla kontakten med alla fantastiska nygamla människor jag lärt känna och se vad som händer i framtiden.

 

Detta blev min resa.

 

Vid tangentbordet , Sara

 

Kommentarer

Postat av: Catha

Publicerad 2014-05-13 16:30:29

Härligt å höra. Ha en fin tripp hem. Pappan ä ivrig å få köra o hämta dej på torsdag så ses vi t. helgen

Postat av: Masken

Publicerad 2014-05-13 19:02:41

Det är i Orleka allt händer :-)

Postat av: Börje

Publicerad 2014-05-14 12:54:00

Fika snart då!!!!!?

Postat av: Annki

Publicerad 2014-05-15 06:07:37

Välkommen hem :)

Kommentera inlägget här
Publiceras ej
Min profilbild

Sara

på rundresa i Australien för andra gången.

Senaste inläggen

Arkiv